Geisha eller samuraj? : Japan och japonismen

 

Under andra hälften av 1800-talet blev Japan oerhört populärt i Europa och USA. Konstnärer visade helt nya grepp och motiv, kimonon blev ett modeplagg, porslin dekorerades med japanska strån och insekter, heminredning för den växande medelklassen använde japanska mönster och motiv, möbelkonsten förnyades. Teatern spelade upp dramer och musikaler med geishor och samurajer. Hundratusentals solfjädrar importerades. Entusiaster vallfärdade till Japan och köpte upp löst och fast, från Buddha-statyer till tyg­schabloner. Enorma privatsamlingar såldes och köptes på stora auktioner, utställningar ordnades och de första museerna, specialiserade på Japan, grundades.

Japonismen uppfattas i allmänhet som något som uppstod och utvecklades i västvärlden. Monica Braw visar i Geisha eller samuraj? att det inte var en tillfällighet att västerländsk konst, arkitektur och konsthantverk inspirerades och förvandlades av Japan. Det fanns en agent: Japan.