De underjordiska
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Bakhåll |
| Genre | Utländska berättare |
| Format | Danskt band |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 169 |
| Vikt | 0 |
| Utgiven | 2024-11-08 |
| SAB | Hceeq.01 |
| ISBN | 9789177426196 |
Jack Kerouacs roman De underjordiska i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av Peter Glas.
De underjordiska är en av Kerouacs många självbiografiska berättelser som bara fått lätt förklädnad genom att de verkliga personerna har fått nya namn. Även platsen har bytts ut - från New York till San Francisco - annars är allt som sker precis vad Kerouac tyckte att han upplevde. Det hela utspelas 1953, under två månader när Kerouac genomlevde en kärleksrelation samtidigt som han festade hårt med vänner och bekanta.
Vänkretsen som porträtteras är "denna fantastiska nya förbryllande grupp underjordiska" som Adam Moorad (i verkligheten Allen Ginsberg) hade upptäckt och namngett. "De är hippa utan att vara tillgjorda, intelligenta fast inte töntiga, intellektuella som fan."
Gruppen har sina manér och poser: en "underjordisk typ" är inte alls öppenhjärtig och godmodig utan tvärtom "hal och hemlig", men så är de underjordiska också omöjliga att trycka ner, "de är de mest onedtryckbara i hela världen".
I denna känslomässigt karga miljö träffar huvudpersonen Leo Percepied (Kerouac) den väna, fina flickan Mardou Fox (Alene Lee).
Mardou är "svart överklass", delvis också indian, hon är "ung, sexig, slank, mystisk, hip". Hon är alltid sofistikerat klädd, till exempel i märkliga byxor och med fötterna i sandalremmar, medan Leo beskriver sig själv som "en stor gladlynt huligan" som kan vara så tölpigt klädd att han kan ha en "riktigt anstötlig o-Beach-aktig skjorta".
Så visst är de till det yttre ett omaka par. Ändå fungerar de fint ihop. Mardou är "den enda tjejen jag nånsin känt som verkligen kan förstå och sjunga bop" och bop, alltså den improviserade bebopjazzen à la Charlie Parker, är Leos högst älskade musikform, så här har paret en trivsam, rent ut sagt underbar mötesplats. De kan också konsten att småprata tillsammans om allt möjligt. De har så likartade tankar, de "ser samma sak".
Sådan är upptakten till denna smärtsamt vackra kärlekshistoria. Ingen kan som Kerouac berätta som det är, som det faktiskt är, utan skygglappar, utan självcensur. Han är inte det minsta rädd för att avslöja sina egna tillkortakommanden.
Och Mardou (Alene) stannar i läsarens minne för evigt.
De underjordiska (originalets titel: The Subterraneans) i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av Peter Glas. ISBN 978-91-7742-619-6. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikomslag, 176 sidor.
De underjordiska är en av Kerouacs många självbiografiska berättelser som bara fått lätt förklädnad genom att de verkliga personerna har fått nya namn. Även platsen har bytts ut - från New York till San Francisco - annars är allt som sker precis vad Kerouac tyckte att han upplevde. Det hela utspelas 1953, under två månader när Kerouac genomlevde en kärleksrelation samtidigt som han festade hårt med vänner och bekanta.
Vänkretsen som porträtteras är "denna fantastiska nya förbryllande grupp underjordiska" som Adam Moorad (i verkligheten Allen Ginsberg) hade upptäckt och namngett. "De är hippa utan att vara tillgjorda, intelligenta fast inte töntiga, intellektuella som fan."
Gruppen har sina manér och poser: en "underjordisk typ" är inte alls öppenhjärtig och godmodig utan tvärtom "hal och hemlig", men så är de underjordiska också omöjliga att trycka ner, "de är de mest onedtryckbara i hela världen".
I denna känslomässigt karga miljö träffar huvudpersonen Leo Percepied (Kerouac) den väna, fina flickan Mardou Fox (Alene Lee).
Mardou är "svart överklass", delvis också indian, hon är "ung, sexig, slank, mystisk, hip". Hon är alltid sofistikerat klädd, till exempel i märkliga byxor och med fötterna i sandalremmar, medan Leo beskriver sig själv som "en stor gladlynt huligan" som kan vara så tölpigt klädd att han kan ha en "riktigt anstötlig o-Beach-aktig skjorta".
Så visst är de till det yttre ett omaka par. Ändå fungerar de fint ihop. Mardou är "den enda tjejen jag nånsin känt som verkligen kan förstå och sjunga bop" och bop, alltså den improviserade bebopjazzen à la Charlie Parker, är Leos högst älskade musikform, så här har paret en trivsam, rent ut sagt underbar mötesplats. De kan också konsten att småprata tillsammans om allt möjligt. De har så likartade tankar, de "ser samma sak".
Sådan är upptakten till denna smärtsamt vackra kärlekshistoria. Ingen kan som Kerouac berätta som det är, som det faktiskt är, utan skygglappar, utan självcensur. Han är inte det minsta rädd för att avslöja sina egna tillkortakommanden.
Och Mardou (Alene) stannar i läsarens minne för evigt.
De underjordiska (originalets titel: The Subterraneans) i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av Peter Glas. ISBN 978-91-7742-619-6. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikomslag, 176 sidor.
