Brunnsgästen
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Bakhåll |
| Genre | Utländska berättare |
| Format | Klotband |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 121 |
| Vikt | 0 |
| Utgiven | 2019-02-15 |
| SAB | Hce |
| ISBN | 9789177425069 |
Hermann Hesses kortroman Brunnsgästen i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson.
Hermann Hesse kom till den pittoreska kurorten Baden i kantonen Aargau i Schweiz första gången i maj 1923. Han var fyrtiofem år gammal, nyskild med tre barn och väletablerad författare med sin definitiva genombrottsroman Siddhartha bakom sig. Nu var han på kurort för att vila upp sig – och hamnar en författare i en så speciell miljö så nog blir det en bok. Vistelsen i Baden blev en kort, kärnfull roman. Med sin vassa humor och träffsäkra personteckning har Brunnsgästen blivit en av Hesses mest personliga böcker.
Verenahof var ett av de mest välrenommerade kurhotellen i Baden, vackert beläget vid en krök av floden Limmat. Den lilla staden på knappt tiotusen invånare åtnjöt ett gott rykte som hälsokurort ända sedan romersk tid genom sina ”Aquae Helvetiae”, ett tjugotal heta källor som finns beskrivna hos Tacitus. Verenabadet var ursprungligen ett medeltida gemensamhetsbad. Det något radioaktiva svavelhaltiga koksalt- och kalciumsulfatrika vattnet med en temperatur kring 48 grader var för Hesses reumatiska besvär den ideala läkekuren.
Hesse måste rimligen tillhöra anläggningens mest känsliga och ömhudade gäster, både i bokstavlig och överförd bemärkelse. Han irriterar sig på det mesta, det minmala bullret i den annars nästan knäpptysta miljön, det frustrerande beteendet hos de troligen mycket beskedliga övriga brunnsgästerna – sådana komplikationer som en konstnärssjäl alltid måste uthärda och som ständigt leder till nya ifrågasättanden av vad hela livet går ut på.
”Livet är inte ett aritmetiskt problem eller en geometrisk figur, utan ett mirakel. Så har det varit under hela mitt liv: allt kom tillbaka, samma behov, samma önskningar och nöjen, samma frestelser, hela tiden slog jag huvudet i samma kant, stred mot samma drakar, jagade efter samma fjärilar, upprepade ständigt samma konstellationer och tillstånd, och ändå var det ett helt nytt spel, alltid vackert, alltid farligt, alltid spännande.”
Hermann Hesse (1877–1962) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1946. På Bakhåll har vi tidigare utgivit tre av Hesses romaner – Demian, Knulp och Gertrud – här är Brunnsgästen.
Hermann Hesse kom till den pittoreska kurorten Baden i kantonen Aargau i Schweiz första gången i maj 1923. Han var fyrtiofem år gammal, nyskild med tre barn och väletablerad författare med sin definitiva genombrottsroman Siddhartha bakom sig. Nu var han på kurort för att vila upp sig – och hamnar en författare i en så speciell miljö så nog blir det en bok. Vistelsen i Baden blev en kort, kärnfull roman. Med sin vassa humor och träffsäkra personteckning har Brunnsgästen blivit en av Hesses mest personliga böcker.
Verenahof var ett av de mest välrenommerade kurhotellen i Baden, vackert beläget vid en krök av floden Limmat. Den lilla staden på knappt tiotusen invånare åtnjöt ett gott rykte som hälsokurort ända sedan romersk tid genom sina ”Aquae Helvetiae”, ett tjugotal heta källor som finns beskrivna hos Tacitus. Verenabadet var ursprungligen ett medeltida gemensamhetsbad. Det något radioaktiva svavelhaltiga koksalt- och kalciumsulfatrika vattnet med en temperatur kring 48 grader var för Hesses reumatiska besvär den ideala läkekuren.
Hesse måste rimligen tillhöra anläggningens mest känsliga och ömhudade gäster, både i bokstavlig och överförd bemärkelse. Han irriterar sig på det mesta, det minmala bullret i den annars nästan knäpptysta miljön, det frustrerande beteendet hos de troligen mycket beskedliga övriga brunnsgästerna – sådana komplikationer som en konstnärssjäl alltid måste uthärda och som ständigt leder till nya ifrågasättanden av vad hela livet går ut på.
”Livet är inte ett aritmetiskt problem eller en geometrisk figur, utan ett mirakel. Så har det varit under hela mitt liv: allt kom tillbaka, samma behov, samma önskningar och nöjen, samma frestelser, hela tiden slog jag huvudet i samma kant, stred mot samma drakar, jagade efter samma fjärilar, upprepade ständigt samma konstellationer och tillstånd, och ändå var det ett helt nytt spel, alltid vackert, alltid farligt, alltid spännande.”
Hermann Hesse (1877–1962) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1946. På Bakhåll har vi tidigare utgivit tre av Hesses romaner – Demian, Knulp och Gertrud – här är Brunnsgästen.
