Rätten till lättja
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Bakhåll |
| Genre | Samhälle, politik och debatt |
| Format | Danskt band |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 94 |
| Vikt | 0 |
| Utgiven | 2017-08-11 |
| SAB | Oha |
| ISBN | 9789177424727 |
Paul Lafargues berömda pamflett Rätten till lättja (Le droit á la paresse) i nyöversättning av Marie Berthelius och med efterord av Sven-Eric Liedman.
Paul Lafargue (1842-1911) var utbildad läkare men utövade nästan inte läkaryrket alls utan var främst verksam som politisk aktivist och socialistisk författare. Han var svärson till Karl Marx, gift med Marx dotter Laura. Idag är han främst ihågkommen för sin både klarsynta och rabiata pamflett Rätten till lättja.
Lafargue ifrågasätter sin tids syn på arbete. Det är rena vansinnet, menar han, att folket kämpar för rätten till åtta timmars arbetsdag. Alltså åtta timmars träldom, exploatering och lidande, när det är fritid, glädje och självförverkligande man borde kämpa för - och så få timmars slaveri som möjligt.
Automationen, som redan på Lafargues tid hade nått långt, skulle utan vidare kunna reducera arbetstiden till tre eller fyra timmar per dag. Därmed skulle en stor del av dygnet återstå för sådant som vi egentligen vill göra - umgås med vänner, koppla av, njuta av livet, idka lättja.
"För att kunna komma till insikt om sin egen styrka måste proletärerna förkasta den kristna, ekonomiska fritänkarmoralens fördomar. De måste hitta tillbaka till sina naturliga instinkter och proklamera Rätten till lättja - tusen och åter tusen gånger ädlare och heligare än de lungsiktiga 'mänskliga rättigheterna' som kokats ihop av den borgerliga revolutionens eteriska advokater. De måste avhålla sig från mer än tre timmars dagligt värv, för att under resten av dygnet lata sig och frossa."
"Aristoteles dröm är vår verklighet. Våra eldsprutande maskiner med armar av stål fullgör outtröttligt och lydigt, till förmån för en underbar och outsinlig fruktbarhet, sitt heliga värv av sig själva. Och likväl förblir kapitalismens stora filosofers sinnen genomsyrade av fördomen om lönearbetet: den värsta formen av slaveri."
Maskinen är mänsklighetens frälsare, menar Lafargue, men bara om den arbetstid den frigör blir till fritid. Så kan det bli, så borde det bli, men så har det sällan blivit. Den tid som frigörs blir vanligtvis omgjord till ytterligare arbetstimmar, ytterligare timmar av slit och släp. Att arbeta alltför många timmar per dygn är ofta nedbrytande, att arbeta ganska få timmar kan vara mycket vederkvickande och berikande och leda till allmän förkovran, hälsa, glädje, tillfredsställelse.
Lafargues funderingar var intressanta och stridbara då och är ännu mer tänkvärda idag, när möjligheterna att förverkliga dem är ännu större. Resurserna finns, allt som behövs är att den politiska viljan vaknar.
Paul Lafargue är en författare för vår tid. Hans evigt unga pamflett Rätten till lättja har kanske aldrig träffat så mitt i solar plexus som just nu.
Paul Lafargues pamflett Rätten till lättja. Översättning Marie Berthelius, efterord Sven-Eric Liedman. ISBN 978-91-7742-472-7. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 96 sidor.
Paul Lafargue (1842-1911) var utbildad läkare men utövade nästan inte läkaryrket alls utan var främst verksam som politisk aktivist och socialistisk författare. Han var svärson till Karl Marx, gift med Marx dotter Laura. Idag är han främst ihågkommen för sin både klarsynta och rabiata pamflett Rätten till lättja.
Lafargue ifrågasätter sin tids syn på arbete. Det är rena vansinnet, menar han, att folket kämpar för rätten till åtta timmars arbetsdag. Alltså åtta timmars träldom, exploatering och lidande, när det är fritid, glädje och självförverkligande man borde kämpa för - och så få timmars slaveri som möjligt.
Automationen, som redan på Lafargues tid hade nått långt, skulle utan vidare kunna reducera arbetstiden till tre eller fyra timmar per dag. Därmed skulle en stor del av dygnet återstå för sådant som vi egentligen vill göra - umgås med vänner, koppla av, njuta av livet, idka lättja.
"För att kunna komma till insikt om sin egen styrka måste proletärerna förkasta den kristna, ekonomiska fritänkarmoralens fördomar. De måste hitta tillbaka till sina naturliga instinkter och proklamera Rätten till lättja - tusen och åter tusen gånger ädlare och heligare än de lungsiktiga 'mänskliga rättigheterna' som kokats ihop av den borgerliga revolutionens eteriska advokater. De måste avhålla sig från mer än tre timmars dagligt värv, för att under resten av dygnet lata sig och frossa."
"Aristoteles dröm är vår verklighet. Våra eldsprutande maskiner med armar av stål fullgör outtröttligt och lydigt, till förmån för en underbar och outsinlig fruktbarhet, sitt heliga värv av sig själva. Och likväl förblir kapitalismens stora filosofers sinnen genomsyrade av fördomen om lönearbetet: den värsta formen av slaveri."
Maskinen är mänsklighetens frälsare, menar Lafargue, men bara om den arbetstid den frigör blir till fritid. Så kan det bli, så borde det bli, men så har det sällan blivit. Den tid som frigörs blir vanligtvis omgjord till ytterligare arbetstimmar, ytterligare timmar av slit och släp. Att arbeta alltför många timmar per dygn är ofta nedbrytande, att arbeta ganska få timmar kan vara mycket vederkvickande och berikande och leda till allmän förkovran, hälsa, glädje, tillfredsställelse.
Lafargues funderingar var intressanta och stridbara då och är ännu mer tänkvärda idag, när möjligheterna att förverkliga dem är ännu större. Resurserna finns, allt som behövs är att den politiska viljan vaknar.
Paul Lafargue är en författare för vår tid. Hans evigt unga pamflett Rätten till lättja har kanske aldrig träffat så mitt i solar plexus som just nu.
Paul Lafargues pamflett Rätten till lättja. Översättning Marie Berthelius, efterord Sven-Eric Liedman. ISBN 978-91-7742-472-7. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 96 sidor.
