Lönediskriminering

Bokpresentation Lika lön för lika och likvärdigt arbete? EG-domstolen har i ett stort antal mål tolkat principen om lika lön, artikel 141 i EG-fördraget. Argumentationen präglas av frågan om kvinnors och mäns arbetsuppgifter över huvud taget är jämförbara. EG-domstolens tolkning av begreppet indirekt diskriminering har gjort frågan om lönediskriminering till en avvägningsnorm, där de nationella domstolarnas prövning kan leda till att särbehandlingen av kvinnor legitimeras rättsligt. Det finns en skillnad mellan EG-domstolens tolkning av likalöneprincipen och arbetsdomstolens tolkningar i de svenska lönediskrimineringsmålen. Utformningen av jämställdhetslagens 18§ leder till att frågan om kön osynliggörs i den nationella domstolsprocessen. Genom att inte skilja mellan begreppen direkt och indirekt diskriminering görs löneskillnaderna ursäktliga och låga krav ställs på arbetsgivarens motbevisning. Arbetsdomstolen är bunden av äldre förarbeten och ser EG-domstolens rättspraxis som vägledande uttalanden. Det kollektiva förhandlings- och avtalssystemets normer präglar arbetsdomstolens juridiska argumentation. Konflikten mellan lagstiftningen och kollektivavtalssystemet visas i analysen av Barnmorskemålet, AD 1996 nr 41. Grunden för arbetsdomstolens argumentation är konsekvensorienterad och när artskilda arbeten jämförs är beviskraven höga. Resultatet blir att systemet och löneskillnaderna består. Stabiliteten på arbetsmarknaden bevaras och det oförutsägbara – i form av nya värderingar av kvinnors och mäns arbete – befattar sig domstolarna inte med.