Partsautonomi och efterlevande makes rättsställning

Bokpresentation Att stegvis stärka den efterlevande makens rättsställning har varit en utvecklingslinje i svensk rätt. Den internationellt-privaträttsliga regleringen har emellertid släpat efter den materiellträttsliga. Om parterna vid en tvist inte kan enas om vilken stats lag som skall tillämpas, kan en efterlevande make råka illa ut. Strukturen i de gällande lagvalsreglerna i svensk rätt är sådan att den längst levande maken i värsta fall kan falla utanför både äktenskapsrättsligt och arvsrättsligt skydd. Med tanke på det stora antalet äktenskap, som har anknytning till mer än en stat, är det fråga om en allvarlig brist i den internationellt-privaträttsliga regleringen. Detsamma gäller för finsk rätts del. I boken studeras partsautonomi, närmare bestämt makars och arvlåtares rätt att underkasta förmögenhetsförhållandena i äktenskap respektive rätten till arv en sådan rättsordning som de själva har valt som tillämplig, såsom ett sätt att skydda en efterlevande make. I förgrunden står svensk och finsk internationell privaträtt, men även utländskt material beaktas, främst från de tyskspråkiga länderna. Av särskilt intresse är familjelagssakkunnigas förslag till lag om internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:18), där partsautonomi förespråkas i de båda nämnda hänseendena. Ett motsvarande förslag förväntas i Finland de närmast kommande åren. Ett tillåtande av partsautonomi kommer att innebära en väsentlig förbättring. Parterna får möjlighet att välja en sådan lösning som passar deras individuella behov och önskemål och dessutom skapa förutsebarhet rörande tillämplig lag. För att partsautonomi skall få allmän betydelse förutsätts det dock att parterna också gör bruk av sin lagvalsfrihet. I detta hänseende kommer advokater och juristkåren i allmänhet spela en viktig roll.