Äkta robotar

I år efter år har robotar varit våra slavarbetare och utfört tunga och monotona arbetsuppgifter inom industrin. Tysta, medgörliga slavar, som arbetar dygnet runt utan att ställa krav. Men är det en bild av oss själva vi ser, när vi tittar på dessa konstgjorda slavar? Väcker synen av den tysta, icke-organiska slaven några känslor inom oss, och påverkas i så fall dessa känslor av robotens utseende? Förändras vår moral i takt med robotarnas utbredning? Vems moraliska ansvar är det när en självständigt tänkade drönare dödar fienden i krig? Robotarna, våra konstgjorda slavar, de drömmer inte om frihet och självständighet de drömmer inte om något alls. Det är därför de är så exemplariska slavar. De kan varken lida eller ha någon egen vilja, och ingen moralisk skugga kan därmed falla över slavägaren eftersom en robot inte kan berövas något i mänsklig mening. När nu mänskligheten går framåt, blir mer moralisk, mer civiliserad, allt fler får det bättre ekonomiskt, och mänskliga rättigheter sprids över världen, så kommer ingen människa mer att förslavas. Vi har ju robotarna, som aldrig kommer att klaga, eller kräva frihet och självständighet i något som helst avseende. Eller?