Krypterad eld

"Med sin nionde bok om kriminalpoliserna j Hudiksvall tar Leif Woxlin definitivt steget in i den svenska deckareliten.

Eftersom jag är svag för deckare där jag kan känna igen både personer och miljö var Krypterad eld en bok som satt som en magnet i nävarna.
Krypterad eld är något av det vassaste som hamnat på årets deckardiskar."
/Mats Hansson Hudiksvalls Tidning
==

En dödsannons i lördagstidningen sänder kalla kårar längs ryggraden på Sofia Berger, kriminalinspektör i Hudiksvall. Det blir som ett omen, för senare under dagen hör någon av sig från Bergers förflutna och ställer oroande frågor om samma dödsfall. Det rör sig om en ung man som avlidit under oklara omständigheter i sitt nyinköpta hemman, i en avlägsen by i Hälsingeskogen. Berger börjar själv höra sig för, men de närmaste grannarna och släktingarna är ovilliga och fientliga. Huset i skogen står numera övergivet men döljer den död som hotar hela byn. I ett av de kala rummen ligger en nedfrusen människa kvar, iförd kostym och med en metallcylinder över huvudet. Sofia Berger ställer sig snart frågan: Är det riktiga människor som befolkar byn?

<p lang="sv">Leif Woxlin skrev under 90-talet kåserier i dags- och veckopressen, bl a för Dagens Nyheters Namn- och Nytt-sida. Under 00-talet fasades kåserandet över till att bli en deckarserie i den lättare genren – ”fri från råheter men spännande, fängslande och lättläst” (citat Sverker Söderström, Sundsvalls Tidning).

<p lang="sv">&nbsp;Ändå är det den globala brottsligheten det handlar om och hur den till slut når ända in i Hälsingland med dess miljöer av folkmusik, raggarkultur och världsarvsklassade bondepalats. Utredarna på polishuset i Hudiksvall har dessutom att tampas med intriger inom den egna kåren, med landsortens ständiga brist på resurser och inte minst med länspolisledningens inkompetens. Men i en bygd där det av tradition saknas både storbolag och satsningar på statliga verk har folk blivit vana att ta saken i egna händer och det sätter sin prägel på polisarbetet.

<p lang="sv">Läsarna får bekanta sig med kriminalpoliser från Delsbo och Hudiksvall och deras nära och kära (”miljö- och personskildringar är inlevelsefulla och övertygande”, citat Jenny Andersson, Falu-Kuriren).

<i >“Jag tycker nog att Woxlin måste räknas in på den övre halvan av svenska kriminalförfattare som skriver polisromaner.”

Gustaf Rothelius Bibliotekstjänst