Tyskt rekviem

Nominerad till Årets bästa utländska deckare av Svenska Deckarakademin!

En ny del i succéserien Berlin Noir!

I ett sönderbombat och sargat Berlin år 1947 försöker Bernie Günther återuppta sitt arbete som privatdetektiv. Han får i uppdrag att utreda mordet på en amerikansk officer i Wien och beger sig dit. Där upptäcker han snabbt att han har hamnat i ett getingbo med gamla nazispioner och ryska och amerikanska agenter. Tyskt rekviem är den tredje delen i Philip Kerrs succéserie om den hårdkokte detektiven Bernie Günther. Liksom Kerrs tidigare böcker i samma serie, Falskspel och Dimridå, är detta en elegant och nervkittlande deckare som ger en sylvass bild av efterkrigstidens Europa.

»Det är en sanslöst rafflande historia med många förväxlingar och slutet är otrolig spännande. Sedan är det också en fantastisk historielektion. Den konsekventa hårdkokta stilen med alla roliga liknelser är ytterligare en stor behållning.« Bloggen Jazzsufiern

»Det här är en riktigt hårdkokt deckare ... En bok som börjar med en entré av en man som liknar en elak gammal babiankung kan nog inte vara annat än vass.« Bokbloggen Tofflan

Sagt om tidigare delar i serien:

»Philip Kerr kan verkligen det här hantverket och han skriver fantastiskt bra ... Jag kan knappt bärga mig tills nästa del kommer ut.« Gefle Dagblad

»En perfekt kombination av hårdkokt deckare och historisk roman ... välskriven och lagom spännande med hårdkokt humor i varannan mening, underhållande och historiskt informativ.« Kristianstadbladet

»Det är oavbrutet nervpirrande och underhållande samtidigt som Kerr lyckas frammana mellankrigstidens stämningar.« Upsala Nya Tidning

»Det här är en bok som man sträckläser ... Kerr skriver utomordentligt skickligt med utnyttjandet av genrens alla knep och han kan mycket om förkrigshistorien och den tyska huvudstaden.« Dast Magazine

»Jag läste ut boken i ett sträck. Som historielektion är den både givande och en nyttig käftsmäll.« Bokdjungeln

»Det är rappt och roligt och djävligt cyniskt. Väldigt tuffa replikskiften med många skratt.« Bloggen Jazzsufiern