Drömmen om ett landskap

Landskapet har i alla tider varit den fond och det livsrum som format villkoren för människans liv, på gott och ont. I landskapet har hon fått möta krafter som ännu ingen människa kan bemästra - vulkanutbrott, jordbävningar, våldsamma oväder, förödande torka, översvämningar. Mellan dessa katastrofer har hon utvecklat en säregen lyhördhet inför landskapets och naturens alla lågmälda tecken. Inför ljusets oändligt många atmosfärer och stämningslägen, inför ljudlandskapets skönhet och harmonier - i vatten, vind, fågelsång, spelande syrsor. Och till den klara källan i skogen har hon en gång fört sitt sjuka barn för att be källans ande om bot, men hon har också fått erfara att varje landskap bär på sin egen oåtkomliga hemlighet och gåta. Har då denna känsla för det sublima och fördolda överlevt in vår tid? Bland naturfolken torde frågan vara onödig, för oss andra kan svaret vara mer komplicerat. Men visst söker några av oss det Shangri-La, drömlandskap, som för oss bort från vanelandskapet, schablonlandskapet, vykortslandskapet, turistbroschyrernas glitterlandskap. Vi söker trygghet i de nära och gripbara landskapsrummen