De vackra är ännu inte födda

»Det är en historia om moral, om makten och härligheten, men det är också förvånansvärt roligt, på ett lite syrligt sätt. Det är modernt och svidande aktuellt. En storslagen läsupplevelse!« | VALERIE KYEYUNE BÄCKSTRÖM, EXPRESSEN

»Intelligent och tidlös analys av pengars makt och maktens pengar från ett korrumperat Ghana som hade kunnat vara vilket annat land som helst. Väl avvägt bildspråk kombineras med sublima ironier, stillsamma parodier och satanisk satir.« | JAN KARLSSON, BORÅS TIDNING

»Det är förstås en moralisk och politisk roman, men det är också en sinnlig berättelse, och det är ett sant nöje att läsa en så poetisk och fin prosa som här. Modernista fortsätter att vaska fram kvalitetslitteratur från i går. Ayi Kwei Armahs debut från 1968 är ännu ett lyckokast.« | PETER ÅKESSON, ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN

Ayi Kwei Armahs namnlöse hjälte säger nej. I hans ställning som järnvägstjänsteman vore det annars självklart för vem som helst att acceptera mutor. Hans integritet möts bara av förakt. Till och med i hans egen familj.
Men så störtas landets regering. Den som förut försökt utnyttja folk omkring sig måste tigga om hjälp för att fly. Skulle du själv hjälpa honom då?
Armahs i dag klassiska debutroman De vackra är ännu inte födda [1968] skildrar med omutlig precision den moraliska smutsen i det postkoloniala Ghana.
I översättning av Jan Ristarp, med ett nyskrivet förord av litteraturvetaren Leif Lorentzon och med omslagsbild av den nigerianska konstnären Njideka Akunyili [titel: »The Beautyful Ones Are Not Yet Born« Might Not Hold True For Much Longer].

AYI KWEI ARMAH [f. 1939] är en ghanansk författare som med levande detaljer lyckats skildra den tidiga postkolonialismens politiska mörker och som ofta omnämnts som en kandidat till Nobelpriset. De vackra är ännu inte födda [The Beautyful Ones Are Not Yet Born, 1968] är hans mest lästa roman hittills och utspelar sig under det sista året innan Ghanas första självständiga regering störtades den 25 februari 1966.

»Det går inte att ta miste på symbolrikedomen. Det neo-koloniala Afrika är en soptipp, korruptionen är rötan. En klassiker i sin genre.« | CATRIN VILLAUME FÄGERSTRAND, NORRKÖPINGS TIDNINGAR