Haiku för ros och oros skull

Visst klingar det gult? Hästhovsörternas barnkör övar i diket. Den korta haiku-dikten, som består av 5 + 7 + 5 stavelser, har spirat i den japanska kulturmiljön. Den typiska haiku-dikten består av enkla och jordnära uppteckningar av naturupplevelser under de fyra årstiderna, eller av spontant uppdykande minnesbilder av skaldens umgänge med örter, fåglar, fyrfotadjur och allsköns småkryp, eller av sina egna erfarenheter av glädje, sorg och saknad. Många av dikterna i denna samling hämtar sina motiv från Kullabygden i Skåne, där skalden tillbragte sina barndomsår, och från Kina, där han i slutet av 1940-talet vistades i ett bugghistkloster och lärde känna Li Bo, Du Fu och åtskilliga andra skalder. Haiku-diktningen nådde sin höjdpunkt under Tokugawa-perioden (16001868), då den store poeten och levnadskonstnären Matso Basho verkade. Den följande haiku-dikten har den svenske skalden i all ödmjukhet tillägnat den store mästaren. Grodynglet drömmer: "Å, jag skuttar i dammen!" Hörde du, Basho?