Kyrkan i landskapet

ALLTSEDAN 1600-TALET har sockenkyrkorna betraktats som ett omistigt kulturarv. Lagar och förordningar ger kyrkorna ett starkt skydd, bland annat genom kulturminneslagen. Kyrkorna har varit platsen för andlig och religiös verksamhet under mycket lång tid och har också haft stor betydelse för Sveriges sociala, ekonomiska och administrativa historia. Kyrkorna kom att bli centra i ett väl fungerande administrativt system av socknar, och sockentillhörigheten kom att bli ytterst påtaglig för nästan alla landets innevånare. På många sätt kan sockenkyrkorna betraktas som vårt viktigaste materiella kulturarv. Ofta uppfördes de på iögonenfallande platser i landskapet, som utefter vattendrag eller i höjdlägen med vida utblickar. Anknytningen till lokal bebyggelsetradition och de omgivande kyrkomiljöerna gör att vi här ofta upplever en stark platsidentitet - platsens själ. Av flera skäl har kyrkomiljöerna kommit att starkt förändras under senare tid. Församlingsstrukturen befinner sig i omdaning, och urbaniseringen och avfolkningen av landsbygden är också faktorer som påverkar utvecklingen. Boken är framtagen inom Sockenkyrkonätverket och vill visa på de förändringar som är pågående och i en mera allmän mening intressera allmänheten för de kulturhistoriska värden vi ännu äger i dessa miljöer: Kan ett landskapsperspektiv fördjupa kunskapen om sockenkyrkorna och värderingen av kyrkomiljöerna? Den frågan ställs i boken. ULF SPORRONG (red.) är professor em. i geografi, särskilt kulturgeografi vid Stockholms universitet. Bokens sju kapitelförfattare belyser alla viktiga beståndsdelar i det historiska landskapet runt sockenkyrkorna.