För alltid...

<em>Noras händer darrar. Hur kan det ligga ett brev till henne i det gamla obebodda huset? Hon läser de korta raderna om och om igen:
Det finns ingen början.
Det finns inget slut.
Ty det finns ingen tid.

</em>Det är med blandade känslor Nora sätter sig på bussen till Ekeby. Hon ska tillbringa sommaren hos mammas kompis Vanja i en gammal stuga på landet. Nora gillar Vanja - hon är virrig och ganska flummig, men hemskt snäll. Nora funderar ändå på hur hon ska stå ut. Två månader utan kompisarna. Hon saknar dem ju redan. Särskilt Sebastian …

Men de tryckande varma sommarveckorna i Ekeby blir allt annat än händelselösa. Snart börjar mystiska saker hända. Någon skickar konstiga sms till Nora. Saker flyttar på sig helt av sig själva. På kvällarna hör Nora en vaggvisa spela i sitt rum. Och det där huset, det grå övergivna huset som Nora tycker att hon känner igen. Hur är det möjligt? Hon har ju aldrig varit där. Det är som om hela huset viskar åt henne att minnas, men vad?

Noras mamma är övertygad om att spöken finns. Nora är från början skeptisk, men snart börjar hon tvivla...

Krypande rysare med Maria Gripe-känsla av kritikerrosade Ingelin Angerborn.