Blodseld och nordisk längtan : Oscar Levertin och hans tid

Oscar Levertin skrev Folket i Nifelhem, den stora dikten om det svenska nationalkynnet. Men när hans eget kynne var på tapeten tolkades Levertins egenskaper rutinmässigt som "blodets röst". Han var en "främmande fågel" i ett etniskt och religiöst homogent Sverige, och hans skepnad fick folk att vända sig om på Stockholms gator. I dag ser vi annorlunda på ursprung och identitet, men i gengäld har vi hamnat ljusår från det Sverige där Levertin tjusade med sin säregna stämma. En höstdag för hundra år sedan rycktes han plötsligt bort, och tusenden drabbades av häftigaste förtvivlan. Hur var det möjligt? Vad var det för ett land där en kulturskribents död kunde få en sådan effekt? Berättelsen om Oscar Levertin måste också bli en resa genom Sverige i hans tid ett exotiskt och mycket avlägset samhälle, grymt och förljuget i många stycken, men i andra avseenden en tankeställare för oss som är på väg att mista det som för Levertin och hans samtid var livets mening och innehåll: idealen, dikten, historien och språket.