Himlakroppar
Författare | |
---|---|
Medverkande | |
Förlag | Brombergs |
Genre | Utländska berättare |
Format | |
Språk | Svenska |
Antal sidor | 1113 |
Vikt | 584 gr |
Utgiven | 2015-05-13 |
SAB | Hce |
ISBN | 9789173376839 |
En hisnande läsupplevelse om guldrushens Nya Zeeland skriven av det litterära stjärnskottet och mottagaren av Man Booker-priset 2013, Eleanor Catton.
Året är 1866 och Walter Moody har som så många andra kommit till Nya Zeelands guldgruvor för att söka lyckan. Samma stormiga natt som han anländer stöter han på ett märkligt sällskap bestående av tolv män som har samlats för att i hemlighet diskutera en serie olösta brott.
En rik man har spårlöst försvunnit, en prostituerad har försökt att ta sitt eget liv och en enorm förmögenhet att hittats hemma hos en alkoholiserad enstöring. Walter Mody dras snabbt in i ett äventyr som är lika komplext och gåtfullt som stjärnhimlen.
Himlakroppar är en andlöst spännande historia i samma klass och format som de stora 1800-talsromanerna. Eleanor Catton tar oss med in i en magisk, viktoriansk värld fylld av häpnadsväckande förvecklingar och oemotståndliga rikedomar. En värld där allting tycks hänga ihop, men där ingenting är vad det till synes vara.
»Guldgrävarlivet i Nya Zeeland i mitten av 1800-talet hör knappast till det vanligaste av romanämnen. Att sedan läsa en sådan roman, dessutom på över 1 100 sidor och skriven av en 27-åring, och finna att den lyckas kombinera underhållning och språkkänsla med en intrikat konstruktion, är ganska märkvärdigt.«
-Aftonbladet
»Att kasta sig in i detta hav av brokiga, komplexa och oöverskådliga förbindelser är en läsupplevelse av sällan skådad art. /.../...en stor och imponerande roman. »
-Viola Bao, Svenska Dagbladet
»...en vindlande, stundtals yrselframkallande och nagelbitande spännande roman om girighet, avundsjuka och slumpens stundtals ödeläggande inverkan på våra liv. Med en prosa som sprakar av liv och berättarglädje kastar Eleanor Catton läsaren handlöst in i berättelsen. /.../ När du väl har passerat 100 sidor är du beroende. Då går det inte att lägga den ifrån sig, annat än att du måste komma upp till ytan ungefär var femtionde sida, ruska på huvudet och ta ett djupt andetag innan du kastar dig ner och låter handlingen omsluta dig igen.«
- Laholms Tidning
»Catton lyckas helt enkelt med att få form och innehåll att gå hand i hand.«
-Amanda Svensson, Sydsvenskan
»Det är en läsning som kräver tid, tålamod och tankearbete. /.../Också den som är fri från tro på horoskop och andra övernaturliga förklaringar kommer garanterat att svepas med av den poetiska kraften i Himlakroppar. «
-Uppsala Nya Tidning
»Det är alltså inte bara en pastisch på den viktorianska romanen, utan en medveten modern twist på den, ungefär som John Fowles Den franske löjtnantens kvinna, fast med mer subtila medel.«
- Jesper Högström, Dagens Nyheter
»Det är en roman att sjunka in i och att, åtminstone stundtals, låta sig förföras av Eleanor Cattons formuleringskonst (lyhört tolkad till svenska av översättaren Ulla Danielsson)... /.../ Den kan lätt upplevas som alltför ordrik men det är svårt att se hur den kunde kortas utan att stympas. Allt hänger ihop och det känns som att varje ord har en plats att fylla.« -Johan Werkmäster, GöteborgsPosten
Året är 1866 och Walter Moody har som så många andra kommit till Nya Zeelands guldgruvor för att söka lyckan. Samma stormiga natt som han anländer stöter han på ett märkligt sällskap bestående av tolv män som har samlats för att i hemlighet diskutera en serie olösta brott.
En rik man har spårlöst försvunnit, en prostituerad har försökt att ta sitt eget liv och en enorm förmögenhet att hittats hemma hos en alkoholiserad enstöring. Walter Mody dras snabbt in i ett äventyr som är lika komplext och gåtfullt som stjärnhimlen.
Himlakroppar är en andlöst spännande historia i samma klass och format som de stora 1800-talsromanerna. Eleanor Catton tar oss med in i en magisk, viktoriansk värld fylld av häpnadsväckande förvecklingar och oemotståndliga rikedomar. En värld där allting tycks hänga ihop, men där ingenting är vad det till synes vara.
»Guldgrävarlivet i Nya Zeeland i mitten av 1800-talet hör knappast till det vanligaste av romanämnen. Att sedan läsa en sådan roman, dessutom på över 1 100 sidor och skriven av en 27-åring, och finna att den lyckas kombinera underhållning och språkkänsla med en intrikat konstruktion, är ganska märkvärdigt.«
-Aftonbladet
»Att kasta sig in i detta hav av brokiga, komplexa och oöverskådliga förbindelser är en läsupplevelse av sällan skådad art. /.../...en stor och imponerande roman. »
-Viola Bao, Svenska Dagbladet
»...en vindlande, stundtals yrselframkallande och nagelbitande spännande roman om girighet, avundsjuka och slumpens stundtals ödeläggande inverkan på våra liv. Med en prosa som sprakar av liv och berättarglädje kastar Eleanor Catton läsaren handlöst in i berättelsen. /.../ När du väl har passerat 100 sidor är du beroende. Då går det inte att lägga den ifrån sig, annat än att du måste komma upp till ytan ungefär var femtionde sida, ruska på huvudet och ta ett djupt andetag innan du kastar dig ner och låter handlingen omsluta dig igen.«
- Laholms Tidning
»Catton lyckas helt enkelt med att få form och innehåll att gå hand i hand.«
-Amanda Svensson, Sydsvenskan
»Det är en läsning som kräver tid, tålamod och tankearbete. /.../Också den som är fri från tro på horoskop och andra övernaturliga förklaringar kommer garanterat att svepas med av den poetiska kraften i Himlakroppar. «
-Uppsala Nya Tidning
»Det är alltså inte bara en pastisch på den viktorianska romanen, utan en medveten modern twist på den, ungefär som John Fowles Den franske löjtnantens kvinna, fast med mer subtila medel.«
- Jesper Högström, Dagens Nyheter
»Det är en roman att sjunka in i och att, åtminstone stundtals, låta sig förföras av Eleanor Cattons formuleringskonst (lyhört tolkad till svenska av översättaren Ulla Danielsson)... /.../ Den kan lätt upplevas som alltför ordrik men det är svårt att se hur den kunde kortas utan att stympas. Allt hänger ihop och det känns som att varje ord har en plats att fylla.« -Johan Werkmäster, GöteborgsPosten