En halv sanning är också en lögn
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Brombergs |
| Genre | Media och kommunikation |
| Format | Kartonnage |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 177 |
| Vikt | 297 gr |
| Utgiven | 2013-11-26 |
| SAB | Bt |
| ISBN | 9789173376013 |
Ny bearbetad utgåva av Hanne Kjöllers uppmärksammade debattbok.
Med sin skarpa och analytiska blick granskar Hanne Kjöller några uppmärksammade fall i media där hon menar att läsare, åhörare och tittare vilseletts av journalister som bara berättar halva sanningen.
»En halv sanning är också en lögn. Orden nådde mina öron första gången i en teveintervju för många år sedan. Formuleringen var Henning Mankells. Meningen har sedan dess legat och skvalpat i mitt huvud.
Som mediekonsument har jag gång på gång blivit påmind om hur sant påståendet är. Hur journalister genom att utelämna vissa avgörande uppgifter kan skapa en helt felaktig, och då menar jag verkligen helt felaktig, bild av verkligheten. Vissa reportrar har mer och mer gått in i rollen som aktivister snarare än journalister. I stället för att söka sanningen,också när den är obekväm för den enskilde, har reportrar iklätt sig Robin Hood-kostymen och blivit ett slags överklagandeinstans som driver enskilda fall. Arbetsverktyget är ofta en dramaturgisk modell med offer, hjälte och skurk. Haken med denna Hollywoodtypiska berättarteknik är att den vanligen fördummar mer än den förklarar.
Just för att jag tror på att journalister har en viktig roll i det demokratiska samtalet blir jag smått galen över utvecklingen. Just för att jag menar att ett upplyst folk är en förutsättning för en fungerande debatt. Just därför har jag svårt att uthärda alla dessa halvsanningar och hellögner. Och just därför skriver jag den här boken.«
Hanne Kjöller
Med sin skarpa och analytiska blick granskar Hanne Kjöller några uppmärksammade fall i media där hon menar att läsare, åhörare och tittare vilseletts av journalister som bara berättar halva sanningen.
»En halv sanning är också en lögn. Orden nådde mina öron första gången i en teveintervju för många år sedan. Formuleringen var Henning Mankells. Meningen har sedan dess legat och skvalpat i mitt huvud.
Som mediekonsument har jag gång på gång blivit påmind om hur sant påståendet är. Hur journalister genom att utelämna vissa avgörande uppgifter kan skapa en helt felaktig, och då menar jag verkligen helt felaktig, bild av verkligheten. Vissa reportrar har mer och mer gått in i rollen som aktivister snarare än journalister. I stället för att söka sanningen,också när den är obekväm för den enskilde, har reportrar iklätt sig Robin Hood-kostymen och blivit ett slags överklagandeinstans som driver enskilda fall. Arbetsverktyget är ofta en dramaturgisk modell med offer, hjälte och skurk. Haken med denna Hollywoodtypiska berättarteknik är att den vanligen fördummar mer än den förklarar.
Just för att jag tror på att journalister har en viktig roll i det demokratiska samtalet blir jag smått galen över utvecklingen. Just för att jag menar att ett upplyst folk är en förutsättning för en fungerande debatt. Just därför har jag svårt att uthärda alla dessa halvsanningar och hellögner. Och just därför skriver jag den här boken.«
Hanne Kjöller
