Jag heter inte Miriam
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Brombergs |
| Genre | Svenska berättare |
| Format | Inbunden |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 458 |
| Vikt | 639 gr |
| Utgiven | 2014-03-13 |
| SAB | Hc |
| ISBN | 9789173374668 |
Majgull Axelsson är tillbaka med en ny gripande roman. Jag heter inte Miriam är en stark roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter av en av Sveriges största författare.
Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna.
När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Hennes hem och familj är skött till perfektion, hennes utseende är alltid välordnat och hon är korrekt, lugn och välformulerad i allt hon gör. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten.
"Tårarna stiger henne i ögonen, hon får blinka några gånger för att driva undan dem, och orden flyger hastigt genom hennes huvud, de där orden hon inte får säga, de där orden hon inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte Miriam."
När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes 85-årsdag tror de att hon blivit dement. Varför påstår hon annars att hon inte heter det alla vet att hon faktiskt heter? Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.
Det här är utan tvekan en av Majgull Axelssons starkaste romaner. En läsupplevelse i samma klass som Aprilhäxan.
»Majgull Axelsson är en psykologins mästare, det vet alla som läst henne. Hon är också en klar iakttagare av både klass och förtryck - ofta knivskarp i sitt sätt att skildra de mekanismer som finns inom varje grupp. /.../Jag sträckläser, bokstavligen så.»
Annelie, Dufva, Sveriges Radio
»Det är ett grandiost konstruerat dramatiskt upplägg, där författaren varvar berättelser från tiden i koncentrationsläger, de första åren i Sverige och nutid. Fakta vävs in i fiktionen.«
Aftonbladet
»Styrkan och det djupt övertygande i Jag heter inte Miriam beror inte minst på Majgull Axelssons sätt att berätta. Hon använder inga tillgjorda grepp. Hon litar på sitt språk och det drabbande i berättelsen.«
Helsingborgs Dagblad
»Så småningom blir Miriam tandläkarhustru i ett välmående Nässjö. Fram till sin åttiofemårsdag förnekar hon sitt romska ursprung inför alla. Hon sviker sitt folk, kan man säga. Man kan också säga att hon gör det enda möjliga. Metodiskt och skickligt gestaltar Majgull Axelsson hennes strategi att överleva genom att glömma.«
Sydsvenskan
»"Jag heter inte Miriam" är i första hand en roman om identitet, om skuld, om gränserna för vad som går att minnas och tala om - och om hur gränserna ändå efterhand går att töja på. Det är också en roman om svensk aningslöshet. Men framförallt är den en detaljerad, vardagsrealistisk skildring av koncentrationslägerverkligheten. Axelsson är ypperlig på att förmedla kroppskänslor, ångestens fysiska uttryck, och hon väjer inte för något.»
UNT
»Utan tvekan vårens största läsupplevelse.»
Corren
»Om detta må vi berätta. Gång på gång. Majgull Axelsson gör det med den äran.»
SvD
Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna.
När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Hennes hem och familj är skött till perfektion, hennes utseende är alltid välordnat och hon är korrekt, lugn och välformulerad i allt hon gör. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten.
"Tårarna stiger henne i ögonen, hon får blinka några gånger för att driva undan dem, och orden flyger hastigt genom hennes huvud, de där orden hon inte får säga, de där orden hon inte har sagt en enda gång sedan hon kom till Sverige. Jag heter inte Miriam."
När familjen samlas runt Miriams säng för att fira hennes 85-årsdag tror de att hon blivit dement. Varför påstår hon annars att hon inte heter det alla vet att hon faktiskt heter? Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.
Det här är utan tvekan en av Majgull Axelssons starkaste romaner. En läsupplevelse i samma klass som Aprilhäxan.
»Majgull Axelsson är en psykologins mästare, det vet alla som läst henne. Hon är också en klar iakttagare av både klass och förtryck - ofta knivskarp i sitt sätt att skildra de mekanismer som finns inom varje grupp. /.../Jag sträckläser, bokstavligen så.»
Annelie, Dufva, Sveriges Radio
»Det är ett grandiost konstruerat dramatiskt upplägg, där författaren varvar berättelser från tiden i koncentrationsläger, de första åren i Sverige och nutid. Fakta vävs in i fiktionen.«
Aftonbladet
»Styrkan och det djupt övertygande i Jag heter inte Miriam beror inte minst på Majgull Axelssons sätt att berätta. Hon använder inga tillgjorda grepp. Hon litar på sitt språk och det drabbande i berättelsen.«
Helsingborgs Dagblad
»Så småningom blir Miriam tandläkarhustru i ett välmående Nässjö. Fram till sin åttiofemårsdag förnekar hon sitt romska ursprung inför alla. Hon sviker sitt folk, kan man säga. Man kan också säga att hon gör det enda möjliga. Metodiskt och skickligt gestaltar Majgull Axelsson hennes strategi att överleva genom att glömma.«
Sydsvenskan
»"Jag heter inte Miriam" är i första hand en roman om identitet, om skuld, om gränserna för vad som går att minnas och tala om - och om hur gränserna ändå efterhand går att töja på. Det är också en roman om svensk aningslöshet. Men framförallt är den en detaljerad, vardagsrealistisk skildring av koncentrationslägerverkligheten. Axelsson är ypperlig på att förmedla kroppskänslor, ångestens fysiska uttryck, och hon väjer inte för något.»
UNT
»Utan tvekan vårens största läsupplevelse.»
Corren
»Om detta må vi berätta. Gång på gång. Majgull Axelsson gör det med den äran.»
SvD
