Imre Kertész och överlevandets skam

"Man frågar mig om Auschwitz, men det är om skrivandets skamliga glädje jag borde berätta." - Imre Kertész

Den ungerske Nobelpristagaren Imre Kertész (1929 2016) är en av vår tids mest betydande författare. I hans verk genomskådas det Europa som både frambringat och samexisterat med två totalitära makter, det tredje riket och sovjetkommunismen.

Som överlevande från Auschwitz hade han bekantat sig med den slutgiltiga lösningen på judefrågan . Som ungrare fick han uppleva Sovjets totala dominans över invånarna, i synnerhet efter att med stridsvagnar ha kväst Ungernrevolten 1956.

I Imre Kertész och överlevandets skam ringar Erik Löfvendahl in ett författarskap som tillhör 1900-talets centrala. Med hjälp av tematiska nedslag i Kertészs romaner och tankeböcker behandlas, i en rad personligt hållna kortessäer, ämnen som sanning och fiktion, det dubbla främlingskapet, litterära förebilder, Ungerns politiska utveckling, Förintelsen och inte minst skrivandet som ett hem i det hemlösa.

Erik Löfvendahl är född i Jönköping 1954. Han debuterade som författare 1988 och har sedan dess publicerat ytterligare åtta romaner. Han har skrivit kritik i SvD och i tidningen Arbetet samt publicerat noveller i fackpress, antologier och radio.