Jag är en gyllene bro över staden av stål. Om Anna Margolins författarskap

Mellan de tva° va¨rldskrigen blomstrade den jiddisch­spra°kiga poesin. Ma°nga diktare skrev texter av ho¨g kvalitet, men fa° na°dde utanfo¨r den jiddischspra°kiga va¨rlden. Anna Margolin, verksam i New York, har pa° senare tid uppma¨rksammats och o¨versatts till flera spra°k – denna studie kretsar kring hennes fo¨rfattar­skap.

Ett a°terkommande tema i Margolins poesi a¨r en la¨ngtan efter na°got bortom det sinnliga, att fa° ho¨ra ”ett tecken, ett mirakel, en ro¨st / som andas na¨ra och a¨nda° avla¨gsen som en stja¨rna”. Diktjaget ka¨mpar fo¨r att na° sja¨lvaktning inom sig och gentemot omva¨rl­dens kritiska insta¨llning. Margolins dikter fo¨rmedlar en kamp med tvivel, sorg och skuldka¨nslor. Hon av­ slutar en dikt: ”Men jag vill inte ha lycka. / Jag vill ha min sorg och min hemlighet. / Jag a¨r en gyllene bro / o¨ver staden av sta°l”.