Dikter

När Hugo von Hofmannsthal debuterade som poet var han bara sexton år gammal. Hans texter förbluffade författarna som umgicks på Café Griensteidl, och snart stod han i centrum för den grupp som kom att kallas ”Det unga Wien”. För Hofmannsthal var poesin en tyngdlös väv av ord som frammanade drömlika själstillstånd, lika tydliga som flyktiga. Med virtuos formsäkerhet band han samman impulser från lyrisk romantik och fransk symbolism till dikter av en egen, sällsam skönhet. Deras tonfall är lågmält, men under det melankoliska, lätt distanserade lugnet vibrerar modernitetens jordskalv: jaget och språket står i begrepp att falla sönder. Det är med ett avförtrollat universum omkring sig som poesin riktar blicken ner i världshemlighetens djupa brunn.

I denna volym presenteras poeten Hofmannsthal i helfigur. Det är den första svenska utgåvan av hans poesi: här återfinns alla dikter som han själv valde att samla i bokform under sin livstid, i både original och översättning. Dikterna åtföljs också av kommentarer och ett efterord som berättar om Hofmannsthals samtid, liv och syn på poesin.