Frihet, skuld och ansvar : grunddrag i en naturalistisk teori om viljefrihet

Finns den fria viljan? Är människan sin egen herre? Den klassiska filosofiska frågan om viljans frihet har på senare tid blivit föremål för en debatt mellan filosofer och hjärnforskare, som också nått en bredare offentlighet? I denna bok utvecklar neurobiologen Gerhard Roth och filosofen Michael Pauen vad de kallar en »upplyst naturalism». Enligt denna teori är viljefrihet en förmåga som i princip liknar den språkliga eller matematiska förmågan. Den utvecklas under evolutionens gång och i enskilda individers livshistoria. Den förekommer i olika grader och varianter. Och på samma sätt som utvecklingen av språklig och matematisk förmåga kan den undersökas empiriskt. Den har en neuronal bas, men en fri handling (eller en räkneoperation) kan inte reduceras till en neuronal process. Det är denna avgränsning från reduktionism som gör att författarna kallar sin naturlism »upplyst». Detta slag av naturalism står i motsättning till den traditionella uppfattningen av viljefrihet, som hävdar att frihet och determinism är oförenliga. Ett rimligt frihetsbegrepp måste, enligt författarna, möjliggöra en avgränsning gentemot alla former av tvång och gentemot slump. Båda avgränsningarna blir möjliga om frihet tolkas som självbestämmande, ty självbestämmande förutsätter att en handling är bestämd av motiv, önskningar och uppfattningar som kan tillskrivas den handlande själv. En handling som överhuvudtaget inte är determinerad kan följaktligen inte heller determineras av den handlande. Ett fritt beslut måste ha ett samband med den handlandes person. När frihet tolkas som självbestämmande framstår också en materiell realisering av fria beslut som något oproblematiskt. Om vi inte tänker oss exis-tensen av ett immateriellt intellekt, måste önskningar och uppfattningar realiseras av neuronala processer i vår hjärna. Hur skulle de annars kunna utöva något inflytande på våra handlingar och beslut? Självbestämmande baserar sig på bestämda neuronala aktiviteter, och en bättre förståelse av dessa kan kasta ljus också över vår förmåga till självbestämt handlande. Den »upplysta naturalismen» har konsekvenser för de föreställningar om frihet, skuld och ansvar som ligger till grund för straffrätten. Enligt författarnas frihetsbegrepp är en person skyldig när hon genom en självbestämd handling bryter mot en regel. Men det betyder att hon måste ha varit i stånd att följa regeln, alltså att handla annorlunda. Att hon inte gjorde det får inte bero på blotta slumpen, utan måste kunna föras tillbaka på hennes uppfattningar och önskningar. Därför kan man också ställa henne till svars för regelbrottet. Om däremot en person inte handlar självbestämt – t.ex. på grund av en hjärnorganisk eller psykisk störning eller på grund av att hon är i affekt – så är hon inte heller skyldig. Michael Pauen är professor i filosofi vid Humboldt-universitetet i Berlin. Gerhard Roth är professor i beteendefysiologi och neurobiologi vid universitetet i Bremen. Köp