Vad vi är skyldiga varandra

Alla menar vi att vissa handlingar är moraliskt felaktiga. Men vilket slags omdöme är det vi fäller när vi hävdar att en handling är fel, eller orätt? Omdömen om rätt och fel kan inte förstås som vanliga faktapåståenden om den empiriska världen eller vår egen psykologi. Likväl tycks de vara påståenden som kan vara sanna eller falska. Vilket slags resonemang är det som leder oss fram till slutsatsen att en viss handling vore felaktig? Att en viss handling vore moraliskt fel tycks ge ett starkt skäl att inte utföra den, ett skäl som åtminstone normalt slår ut alla konkurrerande överväganden. Vad är detta för slags skäl? Dessa frågor behandlar Thomas Scanlon i Vad vi är skyldiga varandra – ett av de mest betydande verken i senare tids moralfilosofi, som utkom 1998. Att tänka om rätt och fel är, enligt Scanlon, att tänka om vad som skulle kunna rättfärdigas inför andra på grunder som de inte rimligen skulle kunna avvisa. En handling vore moraliskt felaktig om den inte skulle kunna rättfärdigas på detta sätt, om varje princip som tillåter den kunde avvisas av moraliskt motiverade människor eller, omvänt, om den skulle underkännas av varje princip som sådana människor inte rimligen kunde avvisa. Scanlon bereder väg för sin ingående undersökning av vad vi är skyldiga varandra genom att analysera begreppen ”skäl”, ”värde” och ”välbefinnande”. ”Skäl” betraktar han som det mest grundläggande begreppet i normativt tänkande, och inte ”önskningar”, som ofta anses vara det som motiverar handling. Han kritiserar den vanliga uppfattningen av ”värde” som ett teleologiskt begrepp, det vill säga att det som är värdefullt är något ”som bör främjas”, och att välbefinnande är ”ett överordnat värde”. Idén att rättfärdigandet inför andra utgör basen för rätt och fel i moralisk mening kallar Scanlon ”kontraktualism”. Han placerar sig därmed i förlängningen av den kontraktsteoretiska tradition som går tillbaka till Rousseau och Kant. Ett centralt inslag i denna tradition är nämligen föreställningen om en gemensam beredvillighet att modifiera våra privata anspråk i syfte att finna en grund för rättfärdigande som även andra har skäl att acceptera. Thomas M. Scanlon är Alford Professor of Natural Religion, Moral Philosophy, and Civil Polity vid filosofiska institutionen vid Harvard University.