Irrvägar

Theodor Fontane (1819–1898) anses ha varit den störste tyske prosaisten i tidsglappet mellan Goethe och Thomas Mann. I flertalet av hans romaner spelar kvinnor huvudrollen. Så är det också i sedeskildringen Irrvägar – en bok som kan ses som en förstudie till mästerverket Effi Briest. Båda dessa böcker innehåller skarpa analyser av den dubbelbottnade konvenansen i det borgerligt-aristokratiska Tyskland mot slutet av 1800-talet. Irrvägar väckte anstöt hos den anständiga publiken när boken utkom. Den räknas till Fontanes allra starkaste verk och har fyra gånger översatts till engelska. Nu utges den för första gången i svensk språkdräkt. Romanen är en finstämd skildring av en hopplös kärlek, där mannen av börd och kvinnan av folket går in för att etablera ett jämställt förhållande i ett samhälle präglat av sociala hierarkier, militär disciplin och penningmakt. Just därför spricker det till slut. Konkubinat över klassgränserna hörde till vardagen men var ingenting man borde tala högt om. Fontane bröt det tabut. Han grundlade den realistiska romantraditionen i Tyskland.