Förortshat

De första åren i Tensta ljög jag när folk frågade var jag bodde. Jag sa att jag bodde i Hjulsta, för det var nästan sant och Hjulsta hade inte lika dålig klang. Jag flyttade till Tensta som nybliven mamma och tvingades ofrivilligt bort därifrån sjutton år senare när äldsta sonen blev rånad, två gånger på en månad, precis utanför vårt hus. Men det var något som skavde i mig, något mer än sorgen över att behöva lämna vårt hem. Jag ville inte ge dem rätt. Politikerna som pekade ut miljonprogrammen som rivningsklara utanförskapsområden, medierna som beskrev dem som brinnande krigszoner, samhällsplanerarna som kallade dem ett stort misslyckande och vanligt folk som påstod att där var fult, trist och hopplöst. Alla de som använde förorten som sopnedkast för allt de själva inte ville förknippas med segregation, arbetslöshet, kriminalitet och utanförskap alla dessa bekymmer som snabbt och smidigt kunde knytas in i en och samma säck: förorten. Jag visste ju att det inte var så enkelt. I Förortshat försöker journalisten Johanna Langhorst med hjälp av intervjuer, personliga erfarenheter och medieanalyser besvara frågan hur förorten blev så hatad och hur Sverige blev så segregerat. Hon tränger in i den dolda svenska rasismen och frilägger den för allmän beskådan. Det är skrämmande men viktig läsning. "En 300-sidig sorgesång över ett förlorat paradis och ett flammande försvar för livet och invånarna i storstädernas ytterområden. Jag rycks med av hennes spänstiga personliga penna." Anneli Jordahl, Tidningen VI. "Johanna Langhorst skriver med engagemang och hetta. Hon argumenterar övertygande för sin ståndpunkt, gräver fram relevanta faktauppgifter, presenterar statistik från öppna källor, intervjuar människor på gatan, berättar om egna erfarenheter. Bakom braskande rubriker och löpsedlar döljer sig en betydligt mer mångfacetterad verklighet." Ulf Lundén, Dala-Demokraten "Hon har skrivit ett rungande försvarstal för förorten - och skär på samma gång genom samhällskroppen i stort, visar upp de diskriminerande strukturer som finns här, mitt i vårt fina land. Ibland i nästan naivt enkla, men också effektiva, slutsatser." Lisa Pehrsdotter, Gefle Dagblad