En brun hund berättar

Varje julafton visar Disney sina filmsnuttar på TV, där vi kan se Lady och Lufsen äta spagetti. Hovmästaren tolkar Lufsens beställning medan en mycket skeptisk kock utbrister ”-hundar kan inte tala!” Klart att de inte kan, i alla fall inte med ord och meningar, men vi som människor har glädjen att kunna läsa in allt vi vill i hundens beteende, på gott och ont. Alla våra hundar har lämnat ett tassavtryck i vårt minne, men vi vill påstå att det största avtrycket kommer från den bruna hunden Isaks stora tassar.   Nu ska vi försöka visualisera hans liv för er så att ni också kan glädjas eller gråta med oss. Isak var mycket uppfinningsrik under sitt liv, medan hans omdöme inte var av första klass precis. Vi vill varna för åtminstone en obehaglig bild. Berättelsen börjar i valplådan och slutar på agilitybanan, fast egentligen är det så att den inte är slut, för Isak kommer alltid att ha mycket utrymme i våra hjärtan och vårt minne. Älskade, saknade stora bruna hund.