När all världens vapen bär blomster

Dikter har alltid varit underskattade, även av mig själv- tills jag började skriva dem. De behöver inte alltid vara svårbegripliga utan kan ändå säga mig något av att vara något lättsammare. De kan även påminna om små berättelser. Jag tycker en dikt ska beröra och få mig att se in på min insida , hitta djupet. Livet är mer än de grundläggande behoven. Mina dikter är för mig personliga och självklart har jag favoriter bland dem. Det trevligaste är att vi som läsare inte finner glädje i samma, dikterna är “individualister” liksom oss.