Subdural

Mike Larsson, en ny starkt lysande stjärna på den annars allt mer falnande svenska författarhimlen, kommer nu med sin efterlängtade debut, och vilken debut sen! Boken är indelad i ett antal kortare berättelser där han inte räds att beskriva vare sig sina mörkaste tankar, hårresande upplevelser eller innersta funderingar. Man kastas mellan hopp och förtvivlan och i många fall är gränsen mellan dessa motsatser så hårfin att man måste använda alla sina sinnen för att se var den går. I boken rör han upp känslor inom oss som till och från även lämnar en hel del frågor obesvarade. Syftet med detta är helt uppenbart att få läsaren själv att skapa sig en egen uppfattning samt bedöma vad som är rätt och fel. Många av berättelserna är mörka, rent av svarta men har ändå en humoristisk underton som man kanske inte hittar direkt vid den första genomläsningen. Språket är melodiöst, välformulerat och många av texterna kräver lite eftertänksamhet. Många av berättelserna är rikt illustrerade i form av målningar och teckningar av författaren. Dessa kompletterar texten och ger en fantastisk symbios av text och färg. Trots att många av texterna går i svart och faktiskt har en burlesk för att inte säga rent grotesk överton så finner man ändå i allt det mörka en strimma av hopp.. Detta är en riktigt lyckad debutbok som inte kommer att lämna någon oberörd och som mycket väl kan komma att ta plats bland de stora, etablerade författarnas digra skara.