Thea Ekström : Dissonans, harmoni, surrrealism

Detta är den första dstörre forskningspublikationen som gjorts om Thea Ekström och hennes konst. Genom text och blid, och genom nehetsrappotering, brev, dagboksanteckningar och analys av konstnärliga verk lotsar konstvetaren Linda Fagerström läseraren  in i Thea Ekströms omfattande konstnärsskap och brokiga liv.

 Thea Ekström (1920-1988) växte upp i Söndrum utanför Halmstad men gav sig tidigt av till Stockholm för musikstudier. Hon sjöng, och försörjde sig länge som tunerande pianist. Det är först under en sjukdomskonvalescens på 1950-talet som hon börjar målar på allvar och utveckla sitt mycket särpräglade formspråk.

 Hennes tidiga bildvärld har starkt surrealistisk prägel. Senare blir hon mer abstrakt, och fyller teckningar och målningar med personliga symboler som gång på gång återkommer i olika skepnader.

 Genombrottet som bildkonstnär kommer på 1960-talet med utställningar i bland annat Paris och New York. Hennes konst visas därefter återkommande i framförallt USA, Frankrike och Tyskland, liksom Sverige.

 Thea Ekström är alltså på flera sätt tidstypisk representant för den europeriska generationen som växte upp i skuggan av 1930- talet gryende nazism och det följande världskrigets fasor, för att under efterktigstiden uppleva 1950-talets ekonomiska boom och 1960-talets sociala, kulturella och känslomässiga revolution. Hennes konstnärliga yttryck däremot, är atypiskt och specifikt. Det kan inte misstas för att vara någon annans.