Det som är kvar

Gisela Heffes är författare och lärare i latinamerikansk litteratur och kultur vid Johns Hopkins-universitetet. Utöver hennes banbrytande arbete i ekokritik och humanekologi, har hon publicerat en rad böcker, essäer och artiklar på olika teman, till exempel urbana utopier, folkförflyttningar och migration, moderskap och argentinsk judisk litteratur. Hon är bland annat författare till romantrilogin Ischia, Praga & Bruselas (2005). Hennes tvåspråkiga titlar omfattar kortromanen Sophie La Belle y las ciudades en miniatura / Sophie La Belle and The Miniature Cities (2016) och diktsamlingen El cero móvil de su boca / The Mobile Zero of Its Mouth (2020), vilken översatts till franska, portugisiska och tyska och som i och med denna utgåva nu finns tillgänglig även på svenska.

Några tankar om Heffes dikter i svensk översättning
En katt utanför fönstret, minnet av en sjuttiotalspappa med utsvängda byxor, hur mycket lättare det är att vara mamma på sommaren när man inte måste väcka barnen tidigt och få iväg dem till skolan. Heffes dikter är fulla av vardagslivets iakttagelser och reflektioner och de talar direkt till mig. Det spelar ingen roll att ett världshav skiljer oss åt geografiskt – situationerna som målas upp med snabba penseldrag går lätt att känna igen. Diktjaget njuter av den respit från arbetet och vardagslivet som sommaren bjuder. Äntligen kan hon vara mer tillsammans med familjen. Äntligen får hon skriva, utan att behöva bedöma studenter, hålla föreläsningar eller sitta i möten. Men samtidigt räknar hon med bävan ner dagarna till höstterminens början. Och som en mörk fond till sommarens ljusa dagar finns hela tiden den värld som ibland gör sig påmind: det regnar ymnigare än tidigare, gatorna svämmar över, husen också, kanske måste man till och med flytta? Elefantbetar kapas. Jakten på invasiva arter pågår i villaträdgårdarna, det byggs en mur som med kirurgisk precision skiljer dem från oss, och vit makt-flaggor hissas. Diktjaget säger det själv: det är som att leva i två världar samtidigt och sommaren är ”liksom en parallellverklighet/en magisk sfär/en sorts dimension där det inte existerar några överfall på oskyldiga människor”. Heffes dikter är bedrägligt enkla. Med några få ord lyckas de framkalla solindränkta rum och kärleksfulla band mellan barn och föräldrar, syskon och makar. De frammanar bilden av en trädgård med orangea och lila blommor och så den där katten igen som ligger med magen mot solen. Men de berättar också historien om sommaren som dag för dag närmar sig sitt slut, och om oss människor som samtidigt som vi skapar och bygger upp raserar och förstör. Nu har Heffes dikter översatts lyhört och följsamt till svenska av Petronella Zetterlund. Hon har fångat stämningarna i de enskilda dikterna men också haft modet att förstärka de narrativa dragen hos vissa av dem genom att lösa upp versstrukturen. Effekten har blivit att skillnaderna som redan finns mellan de olika dikterna avspeglas grafiskt och att diktsamlingen som helhet blir en omväxlande läsning. Heffes är verksam inom akademin och har publicerat flera kritiska essäer främst på temat människan och klimatet, men hon är också sedan drygt 20 år tillbaka skönlitterär författare, med fem utgivna romaner, en novellsamling och en samling fiktiva krönikor. Det är alltså hög tid att en svensk publik får lära känna henne, och genom Petronellas översättning torde hon finna många nya läsare.

Ingela Johansson

Universitetslektor i spanska vid Lunds Unviersitet