Trotsboken
Författare | |
---|---|
Medverkande | |
Förlag | Prisma |
Genre | Psykologi |
Format | Inbunden |
Språk | Svenska |
Antal sidor | 142 |
Vikt | 485 gr |
Utgiven | 2008-02-15 |
SAB | Dofa |
ISBN | 9789151850955 |
"Han har kommit i trotsåldern" suckar vi föräldrar när barnet plötsligt blir sturigt, avigt, trotsigt eller ilsket, ja allmänt omöjligt. Som om det fanns en enda trotsålder! I själva verket består livet av många olika perioder av trots. Och väl är det. Trots leder till mognad och utveckling. Man kan faktiskt säga att trots och utveckling går hand i hand, att båda behövs.
Det är alltså inget fel när barnet plötsligt är på tvärs. Däremot kan det vara väldigt jobbigt. Det som fungerade så bra tidigare, fungerar plötsligt inte alls. Vi känner inte igen barnet. Vi oroar oss för hur vårt jobbiga barn kommer att fungera tillsammans med andra barn och med vuxna, hur det kommer att bli bemött. Vi anklagar oss själva för att vi har varit för eftergivna eller för stränga. Vi känner oss misslyckade som föräldrar och plågas av dåligt samvete. Vi drömde ju om att bli förstående, mogna och kloka föräldrar och så står vi där och skriker, straffar, hotar och bär oss åt som en 3-åring vi med.
Vi trotsar i perioder genom hela livet, sätter oss på tvären och säger nej, jag vill inte! Fast vi säger det på olika sätt i olika åldrar. Redan under det första levnadsåret har bebisen sina "trotsperioder" och trotsåldern vid 2-3 år känner vi alla till. Nya perioder av trots och utveckling inträffar ungefär vid 4 år, 6 år, 9 år, 12 år och naturligtvis i tonåren. Också graviditeten är en tid av omställning och ifrågasättande för både kvinnan och mannen. Och vad är 30- och 40-årskriserna annat än trotsperioder? Den här boken handlar om trotsperioderna under barndomen fram till tonåren, samt under graviditeten. I boken finns mängder av citat, många från brev som skickats till Vi Föräldrars frågespalt Fråga Malin.
Trotsboken kom första gången 2001 och blev snabbt en stor framgång. Responsen från föräldrarna har varit enorm. När man är mitt inne i en "föräldra-barn-kris" är det skönt att få veta att man inte är ensam om problemen och att få handfasta råd. Och det är skönt att få skratta lite.