Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma
Författare | |
---|---|
Medverkande | |
Förlag | Prisma |
Genre | Humor och kåserier |
Format | Inbunden |
Språk | Svenska |
Antal sidor | 297 |
Vikt | 430 gr |
Utgiven | 2007-08-03 |
SAB | Hc.017 |
ISBN | 9789151849409 |
Hillevi Wahl, Fuskmamman med stora delar av svenska folket, har blivit tvåbarnsmamma. Två barn ställer naturligtvis helt nya krav på jongleringsförmåga för att få tillvaron att gå ihop, men Hillevis träffsäkra betraktelser får även den mest kaotiska vardagsmorgon att framstå i kärleksfullt, humoristiskt ljus ...
Näst efter ”Grattis!” och ”Vad blev det?” (vad tror de, en köttätande växt?) tycks standardrepliken till tvåbarnsmammor vara:
”Hur går det?”
Modern har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger hon svarat på frågan.
”Jotack, bra. Tror jag.”
Eller:
”Jotack, vi börjar bli trötta nu. Jag är grinig som fan, min man glömmer precis allting och storebror har blivit blind.”
Blind?
Ja, storebror tycker att det är sådär kul att ha fått en lillebror. Speciellt när denne lägger beslag på halva modern. Precis just då, när storebror hade tänkt lägga beslag på hela.
”Pappa bära!”, säger han strängt och pekar på bebisen.
Men just då ammar modern. För hundrafemtioelfte gången den morgonen, enligt storebrors sätt att räkna. Så han gör det enda raka, han kniper ihop ögonen och går – glatt leende – rakt in i väggen. Pang!
Näst efter ”Grattis!” och ”Vad blev det?” (vad tror de, en köttätande växt?) tycks standardrepliken till tvåbarnsmammor vara:
”Hur går det?”
Modern har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger hon svarat på frågan.
”Jotack, bra. Tror jag.”
Eller:
”Jotack, vi börjar bli trötta nu. Jag är grinig som fan, min man glömmer precis allting och storebror har blivit blind.”
Blind?
Ja, storebror tycker att det är sådär kul att ha fått en lillebror. Speciellt när denne lägger beslag på halva modern. Precis just då, när storebror hade tänkt lägga beslag på hela.
”Pappa bära!”, säger han strängt och pekar på bebisen.
Men just då ammar modern. För hundrafemtioelfte gången den morgonen, enligt storebrors sätt att räkna. Så han gör det enda raka, han kniper ihop ögonen och går – glatt leende – rakt in i väggen. Pang!