Min farfar Picasso

Marina Picasso, barnbarn Pablo Picassos, berättar här i den första Picassobiografin som skrivits av någon inom familjen om sitt liv i skuggan av den store målaren. Det blir ett avslöjande porträtt av en av nutidskonstens största. Pablo Picasso utövade ett tyranniskt inflytande över alla i sin närhet. Eftersom han levde enbart för sin konst, förbrukade han människor - kvinnor, barn, barnbarn - och slängde bort dem när han fått ut det han ville, dvs. material till ytterligare tavlor/skulpturer. Medan författare, andra konstnärer och filmstjärnor flockades kring honom och solade sig i hans glans, levde hans familj i ständig fruktan för att misshaga honom, oförmögna att skapa sig egna liv. Resultatet blev förödande: Marina själv gick 14 år i terapi innan hon kunder förlika sig med sin kärlekslösa barndom. Hennes far drack sig till döds och hennes bror, Pablito, tog livet av sig som ung på det mest fruktasvärda sätt: genom att dricka klorin som frätte upp honom inifrån. Icke minst kvinnorna omkring Picasso drabbades. En av dem - en av de mest avbildade - Marie-Therese Walter, hängde sig efter Picassos död i sitt garage och Jacqueline, hans livsledsagare mot slutet av livet, sköt sig. Marina Picassos avslöjande självbiografi kastar nytt ljus över en av 1900-talets allra största personligheter. Den är också en stark berättelse om överlevnad och livsmod.