Samhällsämnenas didaktik - F - åk 3
| Författare | |
|---|---|
| Förlag | Studentlitteratur AB |
| Genre | Pedagogik |
| Format | Häftad |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 139 |
| Vikt | 0 |
| Utgiven | 2013-10-15 |
| ISBN | 9789144089652 |
Hösten 2011 började en ny läroplan gälla, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11). En intention bakom de kursplaner den innehåller är att ange tydligare mål för undervisningen i skolans olika ämnen. Denna intention kristalliseras i formuleringen av ämneskursernas centrala innehåll och kunskapskrav.
Kursplanernas form och innehåll aktualiserar många frågor som är viktiga för blivande och verksamma lärare att reflektera över och diskutera. Det är värdefullt – ja, nödvändigt – att kontinuerligt föra didaktiska samtal kring hur en undervisning bör utformas, vad den bör innehålla och vilka överväganden som är knutna till betyg och bedömning.
För SO-ämnenas del finns ett antal både grundläggande och övergripande perspektiv som måste uppmärksammas, analyseras och diskuteras. Ett sådant fokus är förstås nödvändigt. Samtidigt behöver vi lyfta blicken och fundera över ämnenas mer allmänna relationer till varandra och till skolans undervisning i stort.
Boken beskriver årskursspannet F–3 och belyser och diskuterar några övergripande perspektiv på centralt innehåll och kunskapskrav. Här har emellertid diskussionen delvis annorlunda utgångspunkter och inriktningar. Ett skäl till det är att de fyra SO-ämnenas centrala innehåll för dessa årskurser är samskrivna. Ett annat skäl är att också kunskapskraven är ämnesöverskridande och inte kategoriserade i termer av betygsnivåer utan markerar vad som bedöms vara ”godtagbara kunskaper”.
Utöver tre kapitel där specifika övergripande perspektiv tas upp med fokus på etik, hållbar utveckling och berättelsens roll och utrymme, diskuteras i ett inledande kapitel principer för undervisningsmässigt urval i relation till kursplanens centrala innehåll medan kunskapskraven belyses utifrån några olika och delvis kritiska överväganden i ett avslutande kapitel.
Kursplanernas form och innehåll aktualiserar många frågor som är viktiga för blivande och verksamma lärare att reflektera över och diskutera. Det är värdefullt – ja, nödvändigt – att kontinuerligt föra didaktiska samtal kring hur en undervisning bör utformas, vad den bör innehålla och vilka överväganden som är knutna till betyg och bedömning.
För SO-ämnenas del finns ett antal både grundläggande och övergripande perspektiv som måste uppmärksammas, analyseras och diskuteras. Ett sådant fokus är förstås nödvändigt. Samtidigt behöver vi lyfta blicken och fundera över ämnenas mer allmänna relationer till varandra och till skolans undervisning i stort.
Boken beskriver årskursspannet F–3 och belyser och diskuterar några övergripande perspektiv på centralt innehåll och kunskapskrav. Här har emellertid diskussionen delvis annorlunda utgångspunkter och inriktningar. Ett skäl till det är att de fyra SO-ämnenas centrala innehåll för dessa årskurser är samskrivna. Ett annat skäl är att också kunskapskraven är ämnesöverskridande och inte kategoriserade i termer av betygsnivåer utan markerar vad som bedöms vara ”godtagbara kunskaper”.
Utöver tre kapitel där specifika övergripande perspektiv tas upp med fokus på etik, hållbar utveckling och berättelsens roll och utrymme, diskuteras i ett inledande kapitel principer för undervisningsmässigt urval i relation till kursplanens centrala innehåll medan kunskapskraven belyses utifrån några olika och delvis kritiska överväganden i ett avslutande kapitel.
