Blå cikoriablommor : ateljén i Reggio Emilias pedagogiska verksamhet
| Författare | |
|---|---|
| Medverkande | |
| Förlag | Studentlitteratur |
| Genre | Pedagogik |
| Format | Häftad |
| Språk | Svenska |
| Antal sidor | 327 |
| Vikt | 593 gr |
| Utgiven | 2014-01-28 |
| SAB | Eab.01 |
| ISBN | 9789144081762 |
Blå Cikoriablommor utforskar konstens och kreativitetens bidrag till barns lärprocesser och undersöker ateljéns och ateljeristans roller på de banbrytande förskolorna i Reggio Emilia. Den gör så genom Vea Vecchis unika erfarenhet. Hon var en av de första ateljeristorna i Reggio Emilia och anställdes 1970.
Dels i form av minnen, samtal och reflektioner, ger boken ett unikt inifrånperspektiv på det pedagogiska arbetet i detta utomordentliga lokala projekt som fortsätter att vara en inspirationskälla för den tidiga barndomens praktiker och beslutsfattare över hela världen.
Vea drar med sig läsaren genom många vackra exempel, när hon förklarar ateljéns historia och hur ateljeristans roll har utvecklats. Centrala teman i boken är:
lärprocesser och kunskapsbyggande
teorin om barns hundra språk och de poetiska språkens roll
vikten av organisation, arbetssätt och verktyg, i synnerhet pedagogisk dokumentation
den fysiska miljöns vitala bidrag
relationen mellan ateljén, ateljeristan, förskolan och dess lärare.
Flera belysande dialoger mellan författaren, pedagogistor, andra ateljeristor, lärare och arkitekter undersöker förhållandet mellan ateljeristan och andra som är aktivt engagerade i arbetet med små barn på förskolorna i Reggio Emilia.
Denna upplysande bok är viktig läsning för studenter, praktiker, beslutsfattare och forskare på förskoleområdet och även för alla inom andra utbildningsområden som är intresserade av förhållandet mellan konst och lärande.
Dels i form av minnen, samtal och reflektioner, ger boken ett unikt inifrånperspektiv på det pedagogiska arbetet i detta utomordentliga lokala projekt som fortsätter att vara en inspirationskälla för den tidiga barndomens praktiker och beslutsfattare över hela världen.
Vea drar med sig läsaren genom många vackra exempel, när hon förklarar ateljéns historia och hur ateljeristans roll har utvecklats. Centrala teman i boken är:
lärprocesser och kunskapsbyggande
teorin om barns hundra språk och de poetiska språkens roll
vikten av organisation, arbetssätt och verktyg, i synnerhet pedagogisk dokumentation
den fysiska miljöns vitala bidrag
relationen mellan ateljén, ateljeristan, förskolan och dess lärare.
Flera belysande dialoger mellan författaren, pedagogistor, andra ateljeristor, lärare och arkitekter undersöker förhållandet mellan ateljeristan och andra som är aktivt engagerade i arbetet med små barn på förskolorna i Reggio Emilia.
Denna upplysande bok är viktig läsning för studenter, praktiker, beslutsfattare och forskare på förskoleområdet och även för alla inom andra utbildningsområden som är intresserade av förhållandet mellan konst och lärande.
