Att träna emotionell intelligens med narrativa metoder

Allt fler pedagoger och kliniker ser historieberättande och dialog som starka verktyg för att lyfta upp människors känslor och tankar, men deras kunskaper är ofta intuitiva, oreflekterade, en typ av kunskap i handling. Det saknas djupare insikt i vad det är som är verksamt i narrativa samtal, vad det är som händer i interaktionerna, i vad pedagoger gör för att nå detta mål, i vad de gör fel när kommunikationen bryter samman och så vidare. Att träna emotionell intelligens med narrativa metoder beskriver hur narrativa samtal kan fungera som metod i förebyggande arbete med barn och ungdomar i pedagogiska sammanhang. Boken belyser de teoretiska kopplingarna mellan begreppen ”emotionell intelligens” och ”narrativa kunskapsvägar” utifrån olika filosofiska, psykologiska och pedagogiska perspektiv och gör innehållet och de procedurer som förekommer i narrativa samtal tydliga. Vilka narrativa strategier tillämpar barn och pedagoger i samtalen? Vilka typer av berättelser och tankeprocedurer används? Hur tar pedagogerna hjälp av berättelser för att ge struktur åt samtalet, för att väcka intresse, för att styra kommunikationen? Finns det identifierbara mönster i användningen av narrativa strategier när samtalen karakteriseras av olika emotionella klimat? Med utgångspunkt i en analys av samtalsrapporter med barn på ett behandlingshem där Campart själv arbetat som pedagog besvaras dessa och liknande frågor.