Det man har och det man drömmer om

"Hon kom med tåget från Stockholm för tio dagar sedan, tog en alldeles för kostsam taxi från stationen för att slippa bli hämtad av Ebbe som mitt under en färd kan glömma vad det är han håller på med och sluta trampa på gasen. Det första Alva la märke till var det tomma ringfingret på vänster hand. – I Jesu namn, var har du ringen! Hon var förberedd på detta och lyfte fram guldkedjan runt halsen i vilken hon hängt ringen. – Fingret har svullnat, det är värmen. Hon tänkte inte berätta att förlovningen var bruten. Hon var inte ens på det klara med om den oåterkalleligen var bruten eller bara låg på is. Kanske hade den där förlovningen bara varit på låtsas. Inget av detta kunde förklaras för Alva."

Motvilligt tillbringar hon sin ensamma sommar i barndomsbyn hos morföräldrarna, som är den familj hon har. Alva och Ebbe, evigt oföränderliga, fast i sina livslånga vanor. Hon tar sin tillflykt till friggeboden, där hon grubblar och slickar sina sår. En älskare som kom med röda rosor och masserade hennes ömmande nacke, det var så hon hade tänkt sig relationen med Boris. Något annat kunde det inte bli. Inte mellan en djurrättsaktivist och en nöjesjägare med högersympatier. Men då hade hon inte räknat med Boris själv. Eller sina egna känslor. Före Boris trodde hon att hon visste vad hon ville, hur världen bör inrättas. Hon trodde vissa saker om sig själv. Nu tror hon vad som helst. Det man har och det man drömmer om är en sorglustig samtidsroman om kollisonen mellan verklighet och föreställningar, om svårigheten att välja riktning och våga älska utan förbehåll.