Bevisprövning vid sexualbrott

Bara en mycket liten del av sexuella övergrepp når domstolarna. Det gäller både med vuxna och med barn som offer. För det första är det många brott som aldrig anmäls, beroende på att kvinnor inte vill utsätta sig för en ofta påfrestande rättsprocess och på att barn inte berättar vad de utsatts för. För det andra sker det en mycket omfattande bortsållning av de anmälda brotten hos polis och åklagare. Både när det gäller vuxna och barn beror detta på bevissvårigheter, det saknas oftast vittnen och andra direkta bevis, men också på bristande kunskap, felaktiga grundattityder och fördomar hos berörda myndigheter.

Detta arbete visar hur rättsapparaten i dag utreder och behandlar misstänkta sexualbrott, och om bevisprövningen vid polisutredningar och rättegångar, samt ger förslag till förbättringar av denna hantering. Boken består av två delar: en om sexualbrott mot vuxna kvinnor, en om sexuella kränkningar av barn. Båda delarna innehåller beskrivningar av gällande rätt och analys av Högsta domstolens prejudikat på området, men också omfattande empiriska undersökningar av polisarbete och rättslig hantering av dessa svåra ärenden. Vuxendelen är främst en framställning av rättssamhällets syn på kvinnan, med ett könsperspektiv på våldtäktsbrottet. Barndelen är mer av handbokskaraktär med beskrivningar och analyser av hur utredningar av sexuella övergrepp mot barn bedrivs och bör bedrivas