Du har ingenting sett

När och hur ska man våga säga till om man har sett någon bli illa behandlad? 12-årige Tomas, som själv är mobbad, blir vittne till misshandel och tvingas ta ställning, både till det han har sett och till sin egen situation. Trovärdigt ? och hjärtskärande ? lyckas Maja Hjertzell skildra hur det kan vara att bli mobbad. En "inifrånskildring" som kan ge barn tröst och mod att be vuxna om hjälp när det blir för jobbigt.

12-årige Tomas är mobbad av två killar i sin klass och ganska ensam. De kallar honom "Sherlock" - Sherlock Holmes är Tomas stora förebild. En dag får Tomas ett brev med ett uppdrag som går ut på att spionera på en man som är misstänkt för olika brott. Rapporter ska lämnas varje måndag i en särskild bok på biblioteket till någon som kallar sig Watson. I början tror Tomas att det är hans plågoandar som gett honom uppdraget, men snart inser han att det inte är så.

Han förstår också att mannen han bevakar slår sin fru och att det är fruns son som har gett honom uppdraget. Vad gör han nu? När värsta chocken har lagt sig bestämmer han sig för att lämna över alla sina rapporter till mannens fru. Han låter också Leo, alias Watson, förstå att han vet allt. Leo reagerar med att be honom lägga ner allt arbete, "du har ingenting sett", och säger att han inte är rätt person att yttra sig eftersom han inte gör något åt att han själv blir mobbad. Nu tvingas han fundera över sin egen situation. Ska han fortsätta att vara ett offer, eller ska han försvara sig, göra klart för mobbarna att nu räcker det?

Maja Hjertzell lyckas verkligen skildra hur det kan vara att bli mobbad på ett övertygande sätt, och hur slumpen kan avgöra vem som blir mobbad och vem som mobbar. Tomas, eller Sherlock, väcker både sympati och empati. Hans situation är beskriven inifrån. Du har ingenting sett är en bok för alla som kommer i kontakt med problemet på ett eller annat sätt.

Maja Hjertzells förra bok, Henrietta är min hemlighet, fick fina recensoner och hon blev bl.a. jämförd med Stig Claesson. Maja Hjertzell visar än en gång att hon har en suverän förmåga att sätta sig in i hur barn och ungdomar som står lite vid sidan av känner och tänker.

"Hjertzells språk är sparsmakat och lakoniskt, i närheten av Slas. Hennes stil är medveten .... en förnämlig berättelse om kärlekens universalitet och allmängiltighet." ´
Jan Hansson, SvD