Sår som aldrig läks : Rinkebysviten 2

”Elise Karlsson har lagt sitt öra mot höghusväggarna och hört många hjärtan slå. … som alla bra historiska romaner är den framför allt intresserad av att fånga medvetanden, känslor och stämningar från en svunnen tid då friheten hägrade på många områden: sexualitet, utbildning, familj. Och dagens läsare måste fråga sig var de blev av, alla ljuva drömmar om en rimligare värld. Även, och kanske särskilt, i Rinkeby.”
<em>Ingrid Elam, SVT</em>

************

Sjuttiotal har &ouml;verg&aring;tt i &aring;ttiotal n&auml;r vi &aring;terser familjerna fr&aring;n den f&ouml;rsta delen i Rinkebysviten, Det finns liv h&auml;r. Chilenska Valentina f&ouml;rs&ouml;ker f&aring; ihop k&auml;rleken, sorgen och familjen; socialdemokraten Ann-Sofi g&aring;r vilse i ett f&ouml;rvirrande politiskt decennium.

Rinkeby fylls med barn utan n&aring;got att syssels&auml;tta sig med och det blir st&ouml;kigare i omr&aring;det. Valentinas son Christian f&ouml;rs&ouml;ker finna sin v&auml;g i livet och skickas till en ny stad f&ouml;r att bo hos sin pappa. Och n&auml;r Yeliz f&aring;r en ny granne, Ismail, uppst&aring;r ov&auml;ntade komplikationer.

Romanens v&auml;v v&auml;xer och i myllret av liv som levs tr&auml;der en annan samh&auml;llsst&auml;mning fram. Sverige pr&auml;glas alltmer av det kalla krigets paranoia samtidigt som framtiden b&ouml;rjar skymta, m&ouml;rk och os&auml;ker. Vilka dr&ouml;mmar &auml;r det som kan dr&ouml;mmas nu?

************
&rdquo;Det var ett bra tag sedan en bok beredde mig s&aring;dan l&auml;sgl&auml;dje som Det finns liv h&auml;r g&ouml;r. Karlssons flyh&auml;nta prosa, helt renskrapad p&aring; krumbukter, tillsammans med hennes genuina v&auml;rme f&ouml;r m&auml;nniskorna och platsen g&ouml;r att jag ser v&auml;ldigt mycket fram emot forts&auml;ttningen.&rdquo;
<em>Therese Eriksson, Svenska Dagbladet</em>