Göteborg 65-07-29 : Svensk kriminalhistorias märkligaste dag

”Fascinerande porträtt av 60-talets Sverige”
<em>Aftonbladet</em>

&rdquo;G&ouml;teborg 65&ndash;07&ndash;29&rdquo; en l&auml;supplevelse som inte vill sl&auml;ppa taget.&rdquo;
<em>Svenska Dagbladet</em>

"F&ouml;rfattaren beskriver det spektakul&auml;ra r&aring;net, de ol&ouml;sta m&auml;rkliga f&ouml;rsvinnandena och den tidsanda d&aring; det skedde p&aring; ett v&auml;lskrivet och intressant s&auml;tt."
<em>BTJ</em>

Den 29 juli 1965 kan vara den m&auml;rkligaste dagen i Sveriges och G&ouml;teborgs kriminalhistoria. Under sommaren hade den allm&auml;nna oron &ouml;ver stadens s&auml;kerhet &ouml;kat, men nu hade kulmen n&aring;tts.

Klockan 14.10 r&aring;nas en bank p&aring; Gamlestadsv&auml;gen.
De tv&aring; r&aring;narna har grodmansdr&auml;kter under sina f&ouml;rkl&auml;dnader och flyr genom att kasta sig i n&auml;rbel&auml;gna S&auml;ve&aring;n.

Vid 15-tiden kliver tre unga m&auml;n ut fr&aring;n Caf&eacute; M&aring;rden i arbetarstadsdelen Haga, s&auml;tter sig i en midnattsbl&aring; PV och k&ouml;r i v&auml;g. De s&auml;ger att de ska &aring;ka till &Aring;sa badstrand.
Det &auml;r det sista man n&aring;gonsin ser av dem eller bilen.

Klockan 20.00 sitter en student i Tr&auml;dg&aring;rdsf&ouml;reningen och skriver till sina f&ouml;r&auml;ldrar i B&aring;stad. T&aring;gresan gick bra, nu t&auml;nker han lifta sista biten till en m&aring;larskola. Vykortet postas p&aring; centralstationen. D&auml;refter finns inga sp&aring;r efter honom.&nbsp;

Hur gick det sedan? Och h&auml;nger h&auml;ndelserna ihop?
M&aring;nga teorier har lagts fram genom &aring;ren. Visst finns likheter, men mycket skiljer ocks&aring; fallen &aring;t. Medan grodmansr&aring;narna genast fick polisen i hasorna, och studentens v&auml;lb&auml;rgade familj s&aring;g till att sonen efterspanades, dr&ouml;jde det l&auml;nge f&ouml;rr&auml;n n&aring;gon &auml;gnade arbetarkillarna uppm&auml;rksamhet.

Ber&auml;ttelsen om denna m&auml;rkliga dag &auml;r samtidigt ber&auml;ttelsen om ett Sverige d&auml;r folkhemmet inte l&auml;ngre k&auml;ndes s&aring; ombonat.