Snö och potatis

"På köksväggen i fasterns Västerbottensgård hänger en bonad med text ur Psaltaren: Fröjden eder med bävan. Det citatet kan sammanfatta hela Hanssons roman, eftersom den i grunden handlar om ovisshet och rädsla, om hur man ska kunna lita på det opålitliga livet. Och att det, i ljuset av ett par generationer, blir smärtsamt tydligt hur fort tiden fladdrar iväg."
<em>Svenska Dagbladet</em>

&rdquo;Sn&ouml; och potatis &auml;r ett skarpslipat verk om det sv&aring;ra i att leva i d&ouml;dens - och livets! - starka n&auml;rvaro&rdquo;
<em>Tidningen Vi</em>

"Cecilia Hansson gr&auml;ver efter r&ouml;tterna liknar formen en potatisplanta. Kn&ouml;l efter kn&ouml;l gr&auml;vs fram. Var f&ouml;r sig &auml;r de obetydliga, men lagda tillsammans bildas en helhet, ett m&ouml;nster."
<em>Helsingborgs Dagblad</em>

"Spr&aring;ket &auml;r lika delar &aring;ngestframkallande och romantiskt. L&auml;sningen flyter fram. Boken &auml;r ocks&aring; modig, blottande och utl&auml;mnande. Och p&aring; s&aring; s&auml;tt har Cecilia Hansson kastat sig ut genom att skriva den."
<em>Norrl&auml;ndska Socialdemokraten</em>

&rdquo;F&auml;rden g&aring;r till gr&auml;nsregionernas spr&aring;kblandningar. Det &auml;r en klassresa genom ett samh&auml;lle som f&ouml;rlorat sin stabilitet i privatiseringarnas tidevarv. En nedlagd v&auml;rld, avfolkad men fortfarande bebodd. [&hellip;] det blir en resa till denna l&auml;ngtan att bli en annan, en l&auml;ngtan som ocks&aring; &auml;r en f&ouml;rlust, man g&aring;r &ouml;ver en gr&auml;ns: det kan &rdquo;aldrig bli som f&ouml;rut igen&rdquo;.
<em>Expressen</em>

"I boken f&ouml;rekommer n&aring;got som kunde kallas platsens stolthet. Dramatiken kan finnas ocks&aring; i det som inte &auml;r storslaget, utan helt vardagligt."
<em>Bernur</em>

En kvinna, hennes man och deras dotter ger sig ut p&aring; en road trip i Tornedalen. Tanken &auml;r att bes&ouml;ka det sanatorium d&auml;r hennes mormor var inlagd i tv&aring; omg&aring;ngar p&aring; 1950-talet. Kvinnan vill se platserna d&auml;r s&aring; m&aring;nga m&auml;nniskor v&aring;rdades &ndash; och dog &ndash; i en sjukdom som angrep lungorna. Resan blir ocks&aring; en minnesresa tillbaka till hennes egen uppv&auml;xt, pr&auml;glad av l&auml;ngtan och viljan att skapa sig ett sammanhang. Samtidigt har en ny farsot b&ouml;rjat sprida sig i samh&auml;llet.

Det som b&ouml;rjar som en skildring av en avl&auml;gsen tid och ett s&auml;tt att n&auml;rma sig ett avl&auml;gset trauma f&aring;r pl&ouml;tslig skr&auml;mmande aktualitet. Vad h&auml;nder om en mamma d&ouml;r och ett barn blir f&ouml;r&auml;ldral&ouml;st? Eller om sjukdom drabbar ett barn? Om man blir fr&aring;ntagen sitt spr&aring;k? Eller om en isvak brister, mitt i m&ouml;rkaste vintern?&nbsp;

Hur ska man kunna leva n&auml;r man aldrig kan ta n&aring;gonting f&ouml;r givet och n&auml;r sm&auml;rtan som konstituerar en m&auml;nniska &auml;r st&auml;ndigt n&auml;rvarande? Precis som ljuset &mdash; det som aldrig v&auml;jer.

<em>Sn&ouml; och potatis </em>&auml;r en roman om moderskap och d&ouml;d, och om hur orons skuggor kastas &ouml;ver generationerna.