D e kroniskt

”För jag kan inte sluta läsa. Det är en förbannat modig bok som slår filosofiska knutar på sig i sin subjektiva svindlande smarta omvärldsanalys, som badar i kroppsvätskor och samtidigt talar sig varm för det bottenlösa behovet av kärnfamiljen. ” 
<em>Sveriges Radio</em>

&rdquo;Det &auml;r oftast outh&auml;rdligt tr&auml;ffs&auml;kert, sorgset, &ouml;verl&auml;gset, tryfferat av subtila litter&auml;ra anspelningar som skeptiska leenden mot en l&aring;ng tradition av kvinnligt skrivande om sm&auml;rta.&rdquo;
<em>Dagens Nyheter</em>

&rdquo;I sina b&auml;sta stunder l&aring;ter det som en kvinnlig, nutida version av Dostojevskijs k&auml;llarh&aring;lsm&auml;nniska&rdquo;
<em>G&ouml;teborgs-Posten</em>

&rdquo;&hellip;..utan att f&ouml;rs&ouml;ka s&auml;tta snabba etiketter p&aring; vad detta n&aring;got &auml;r &ndash; ja d&aring; uppst&aring;r n&aring;got alldeles magiskt, n&auml;mligen ren och sk&auml;r litteratur.&rdquo;
<em>G&ouml;teborgs-Posten</em>

<em>
</em>&raquo;Det kan verka som att allt g&aring;tt i l&aring;s. Terapin har hj&auml;lpt. Man tr&auml;ffar en bra man. F&aring;r barn. Man blir rik. Man blir lycklig.
F&ouml;rst var man d&aring;lig sedan blir man bra.
Jag kan beskriva livet som i Amazing Grace. Jag var tappad. Nu &auml;r jag funnen. &Auml;ven om det ocks&aring; &auml;r sant &auml;r du kvar. Det river i mig.&laquo;

<em>D e kroniskt </em>handlar om kroppen som valuta. Om tid som g&aring;r bakl&auml;nges. Ungdomens idioti. Ber&auml;ttelsens joddlande tjatter. K&auml;rnfamiljens d&ouml;rrar. Jordplattorna som r&ouml;r sig. En amputerad arm som sl&auml;nger en rosa blomma i en p&ouml;l i en parallell verklighet. Att &auml;ga en pundare, men ingen annan. Palmes chilenare. Klonade uskor. Barnet som styr v&auml;rlden. I smyg.
I korridorerna p&aring; Huddinge sjukhus, d&ouml;dsljungen p&aring; J&auml;rva, knarkrondellen i Malm&ouml; skriver Caroline Ringskog Ferrada-Noli sm&auml;rtans genealogi.