Framåt natten uppklarnande

Lennart Hagerfors behärskar konsten att plocka ned det stora och expanderande och göra det jordnära och begripligt. Han skalar av alla tendenser till svulstighet i vad som ändå är ett existentiellt drama om sökande och inre sanningar som materialiserar sig i yttervärlden, men behåller ett uns av mystik. Det finns en stillsam och sympatisk storhet i det. Svenska Dagbladet

Sven Svensson har egentligen avslutat sitt författarskap för länge sedan. Förlaget refuserade hans senaste roman, förmodligen på goda grunder, och han ägnar dagarna åt att promenera, gå på gym, försöka förstå vad hans söner arbetar med samt dricka exakt två öl på den lokala krogen. Men så dyker en oväntad möjlighet upp. Spelplatsen för denna roman är Bergmangården på Fårö, dit vår huvudperson reser för att fem i tolv hitta en mening i både författarskapet och livet. I kontakten med de andra kulturarbetarna på Fårö dras han in i konflikter som sätter honom i gungning, men som paradoxalt nog får det stora mörkret att skingras.

Framåt natten uppklarnande är en hoppfull roman om skapandet, minnet och döden, som med små medel kastar nytt ljus på vår existens.