Längta hem, längta bort : en essä om litteratur på flykt

Landsflykt och exil är erfarenheter som angår oss alla, oavsett vad vi själva varit med om. Motsättningen mellan nomader och bofasta är grunden i alla myter liksom i våra personligheter: allt vi gör präglas av den dubbla längtan hem och bort.

Ber&auml;ttelserna om f&ouml;rvisning, heml&ouml;shet och flykt har aldrig upph&ouml;rt att f&auml;ngsla oss, de &auml;r sj&auml;lva ryggraden i v&aring;r kultur, och <em>L&auml;ngta hem, l&auml;ngta bort</em> f&ouml;ljer dess kurvatur. Fram tr&auml;der litteraturen som den plats d&auml;r nomader och bofasta kan m&ouml;tas, d&auml;r heml&ouml;sheten och r&ouml;rligheten blivit en tillg&aring;ng, ett kulturellt kapital.

<em>L&auml;ngta hem, l&auml;ngta bort</em> r&ouml;r sig mellan h&ouml;gt och l&aring;gt, smalt och brett, verklighetsflykt och fr&auml;naste realism, fr&aring;n Paris f&ouml;rn&auml;ma salonger till Amerikab&aring;tarnas belamrade tred&shy;jeklassd&auml;ck. Oscar Wilde, Rudyard Kipling och Ovidius tr&auml;ngs med Lana Del Rey, J.R.R. Tolkien och Ursula Le Guin. Alla &auml;r de flyktingar som s&ouml;ker sig in&aring;t och hem&aring;t eller f&aring;ngar som vill ut&aring;t och bort, med litteraturen som sitt redskap: En bok &auml;r en d&ouml;rr till fr&auml;mmande v&auml;rldar, men den &auml;r ocks&aring; d&ouml;rren hem.