Bomullsängeln

”Litterärt mästerverk”
<span >&rdquo;Perkele anamma, vilken fantastisk roman Susanna Alakoski har skrivit!&rdquo;
</span><em >T T T T T &ndash; Tara</em>

&rdquo;En poetisk och urstark l&auml;supplevelse om kamp, kvinnoliv och Finlands v&aring;ldsamma historia.&rdquo;
<em >M M M M &ndash; M-magasin</em>

&rdquo;Jag l&auml;ser<em> Bomulls&auml;ngeln </em>fullst&auml;ndigt f&ouml;rtrollad av m&auml;nniskorna och historien men ocks&aring; av Susanna Alakoskis fantastiska och poetiska ber&auml;ttarspr&aring;k.&nbsp;/&hellip;/ Det h&auml;r &auml;r en l&auml;s- och l&auml;rupplevelse som ingen borde missa.&rdquo;
<em>Sk&aring;nska Dagbladet</em>

&rdquo;Ljuvlig epik&rdquo;
<em>Kulturnyheterna, SVT</em>

Hilda &auml;r alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-t&auml;ti, som tar hand om allt och som f&ouml;ddes f&ouml;r en halv evighet sedan, samma dag som elden br&auml;nde gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som f&aring;tt stirrsjukan och &auml;r bortom allt. Far &auml;r n&aring;gonstans i Amerika.

Men n&auml;r Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, f&aring;r l&auml;mna mostrarna, mosterm&auml;nnen och tryggheten p&aring; g&aring;rden Sorola f&ouml;r att tj&auml;na piga, koka lut, byka, s&auml;tta potatis, r&auml;fsa h&ouml;.

Hennes mer of&ouml;rv&auml;gna v&auml;n Helli f&ouml;rst&aring;r inte varf&ouml;r man ska slita s&aring; ont f&ouml;r n&aring;gon annan och f&aring;r med sig Hilda till Vasa, till den orangef&auml;rgade bomullsfabriken med pipa h&ouml;gre &auml;n Trefaldighetskyrkan.
H&auml;r ska de arbeta. H&auml;r ska de bo och leva. H&auml;r ska de bli bomulls&auml;nglar.

Med&nbsp;<em>Bomulls&auml;ngeln&nbsp;</em>inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och l&auml;ngtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En ber&auml;ttelse om fred och krig, d&auml;r vardagsliv och v&auml;rldspolitik &auml;r tr&aring;dar i samma v&auml;v.&nbsp;

&rdquo;T&aring;rarna rinner n&auml;r jag l&auml;ser Susanna Alakoskis precisa prosa d&auml;r hon beskriver sin mormors liv. Hennes musikaliska ber&auml;ttelse fyller det tomrum som funnits till nu.&rdquo;
<em>Norrl&auml;ndska Socialdemokraten</em>

&rdquo;Det &auml;r ett imponerande forskande arbete som Alakoski m&aring;ste ha gjort b&aring;de i Finland och Sverige /.../ Det &auml;r egentligen inte personerna som &auml;r centrum i boken, utan det samh&auml;lle som skapas, &auml;nd&aring; f&auml;ster man sig vid dem. Romanen beskriver stor k&auml;rlek och trofast v&auml;nskap&rdquo;
<em>Dagens Nyheter</em>

&rdquo;I <em>Bomulls&auml;ngeln </em>ger Susanna Alakoski liv &aring;t de finska arbetarkvinnornas historia. Det &auml;r en historia med stort H som drar upp skiljelinjer mellan sl&auml;ktingar, riskerar v&auml;nskaper och hotar liv.&rdquo;
<em>G&ouml;teborgs-Posten</em>

&rdquo;Den f&ouml;rsagda och anspr&aring;ksl&ouml;sa Hilda f&ouml;rblir den som b&auml;r ber&auml;ttelsen - hon som kastas ut fr&aring;n den g&aring;rd hon skulle bli arvtagare till men beh&aring;ller sin barnatro, sin respekt f&ouml;r &ouml;verheten och sin ovilja mot att g&ouml;ra sig m&auml;rkv&auml;rdig.&rdquo;
<em>Aftonbladet</em>

&rdquo;Susanna Alakoski skriver om k&auml;rlek, lust och gl&auml;dje, inte enbart utsugning och el&auml;ndiga arbetsvillkor. Framf&ouml;r allt sk&auml;nker hon respekt &aring;t de m&auml;nniskor som historieb&ouml;ckerna l&auml;mnar namnl&ouml;sa.&rdquo;
<em>Arbetarbladet</em>

&rdquo;En rik roman om kvinnors arbete, liv och v&auml;nskap - och om v&aring;rt &ouml;stra grannlands dramatiska 1900-talshistoria.&nbsp;Som s&aring; m&aring;nga andra goda ber&auml;ttare l&aring;ter&nbsp;Susanna Alakoski de stora skeendena speglas i det lilla och personliga.&rdquo;
<em>Norrbottens-Kuriren</em>

&rdquo;Dialogen &auml;r rapp och spr&aring;ket &ouml;msom drastiskt, &ouml;msom lyriskt. Ber&auml;ttartonen &auml;r s&auml;ker - en ton av m&auml;nsklig utsatthet men ocks&aring; av den styrka som kan v&auml;xa ur solidaritet och v&auml;nskap.&rdquo;
<em>Upsala Nya Tidning</em>

&rdquo;Susanna Alakoski levandeg&ouml;r kulturen genom att skapa nya ord, hon &auml;r en sann spr&aring;kf&ouml;rnyare.&rdquo;
<em>L&auml;nstidningen &Ouml;stersund</em>

&rdquo;Med v&auml;rme och medk&auml;nsla gestaltar Alakoski sammanh&aring;llningen kvinnor emellan, hoppet om att f&aring; det b&auml;ttre.&rdquo;
<em >Folkbladet</em>

&rdquo;Alakoskis epik &auml;r k&auml;rv och drabbande&rdquo;
<em>ETC</em>

&rdquo;Alakoski skildrar knivskarpt hur s&aring;v&auml;l religion som patriarkat och rovgirig kapitalism exploaterar deras kroppar, sexualitet och arbetskraft. Det kvinnorna har att lita till &auml;r m&aring;nga g&aring;nger bara varandras solidaritet och omsorger. H&auml;r knyter Alakoski tydligt an till en kvinnolinje inom arbetarlitteraturen, tydligast f&ouml;retr&auml;dd av Moa Martinsson.&rdquo;
<em>V&auml;sterbottens-Kuriren</em>

&rdquo;Det finns en str&auml;vsam och m&aring;lmedveten kraft n&auml;r Alakoski skriver fram sin egen arbetarlitteratur, och den &auml;r sv&aring;r att st&aring; emot.&rdquo;
<em>SR Kulturnytt</em>

&rdquo;Potential att bli lika l&auml;st och hyllad som <em>Svinal&auml;ngorna&rdquo;
Ystads Allehanda</em>