Så jävla trött

En banbrytande djupdykning i feminismens mest aktuella ämne.

Efter att den amerikanska journalisten Gemma Hartley skrev en artikel med rubriken ”Women aren’t nags – we’re just fed up” i Harper’s Bazaar 2017, som fick över en miljon delningar, bestämde hon sig för att gå vidare med ämnet och på djupet ringa in fenomenet känslomässigt arbete. Hon märkte nämligen att kvinnor visste precis vad det handlade om medan män inte förstod någonting. 

Jag ska inte städa upp efter honom den här gången, tänker Gemma Hartley när hennes man har låtit en förvaringslåda ligga kvar på golvet i klädkammaren. Ett dygn går, inget händer. Det andra dygnet hämtar Gemma en pall och trycker tillbaka lådan där den hör hemma och när hennes man säger ”du hade bara behövt be mig så hade jag gjort det” kokar det så mycket inom Gemma att hon känner en gränslös ilska.

I <em>S&aring; j&auml;vla tr&ouml;tt </em>diskuterar hon de arbetsuppgifter som oftast faller p&aring; kvinnor och som omgivningen tar f&ouml;r givet: t&auml;nka ut presenter till sv&auml;rf&ouml;r&auml;ldrarna, ha koll p&aring; allt som h&auml;nder i barnens skola, veta n&auml;r det &auml;r dags att handla mj&ouml;lk &ndash; det vill s&auml;ga att organisera uppgifterna i hemmet och g&ouml;ra det k&auml;nslom&auml;ssiga jobbet. Trots att det &auml;r en s&aring;dan sj&auml;lvklar del av hur v&aring;ra relationer uppr&auml;tth&aring;lls &ndash; i hemmet, p&aring; arbetsplatsen, i samh&auml;llet i stort &ndash; &auml;r k&auml;nslom&auml;ssigt arbete ett relativt outforskat omr&aring;de.

Gemma Hartley s&auml;tter ord p&aring; denna tunga b&ouml;rda och kallar det feminismens nya frontlinje.

"Med ett enkelt spr&aring;k och en stor dos humor s&auml;tter Hartley ord p&aring; det m&aring;nga kvinnor upplever."
<em>BTJ</em>

&nbsp;