Lycka

”Med ett iskallt vackert språk tar sig Johan Kling an temat den stora kärleken till barnen. /…/ Det jag tycker mest om hos Johan Klings böcker är avsaknaden av ljus. Att det inte knackar på någon klämkäck person på dörren och allt blir bra. /…/ Det är hardcore noir och jag älskar det.”
<em>Expressen</em>

&rdquo;Johan Kling skriver enormt fascinerande betraktelser &ouml;ver v&aring;r tid. Hans nya roman ser ut att tillfoga ytterligare en bit i ett p&aring;b&ouml;rjat litter&auml;rt livspussel.&rdquo;
<em>Arbetarbladet</em>

<p class="Pa2">David &auml;r f&ouml;rfattare och har delad v&aring;rdnad om sin dotter Fia. Utan att vilja det har han hamnat i en k&auml;nslom&auml;ssig dragkamp med Fias mor Marina, d&auml;r han &auml;r den st&auml;ndige f&ouml;rloraren: hans semestrar och helger med Fia &auml;r gr&aring;are, hans vardagar likas&aring;, han har inte r&aring;d med vare sig kl&auml;der eller utflykter, knappt ens med glass. Fia verkar ha allt tr&aring;kigare i hans s&auml;llskap.

<p class="Pa2">David &auml;r livr&auml;dd f&ouml;r att f&ouml;rlora kontakten med sin dot&shy;ter, men k&auml;nner st&auml;ndigt att han &auml;r det s&auml;mre alternativet i hennes liv.

<p class="Pa2">Samtidigt dyker en kvinna fr&aring;n f&ouml;rr upp och g&ouml;r sig p&aring;mind, Kajsa, som han inte &auml;r f&ouml;r&auml;lskad i men nog skulle kunna bli. Om han kunde till&aring;ta sig det.

<p class="Pa2">Johan Kling har v&auml;ckt kritikernas beundran f&ouml;r sin f&ouml;r&shy;m&aring;ga att ge vardagligt stillsamma Stockholmsmilj&ouml;er en mycket speciell laddning. <em>Lycka </em>skildrar en man mitt i livet&nbsp;som f&ouml;rs&ouml;ker f&ouml;rena k&auml;rleken till ett barn med dr&ouml;mmen om att kunna leva n&auml;ra en annan vuxen igen. Det &auml;r ett av existensens stora dramer, kanske osynligt utifr&aring;n men helt avg&ouml;rande f&ouml;r den som lever i det.

&rdquo;I sin tredje roman forts&auml;tter&nbsp;Johan Kling att unders&ouml;ka ensamhet och k&auml;rleksl&auml;ngtan./&hellip;/&nbsp;I de delarna av&nbsp;<em>Lycka </em>den lakoniska titeln har med den livsuppgiften att g&ouml;ra, f&ouml;rst&aring;s, &auml;r&nbsp;Johan Klings roman som vackrast men ocks&aring; pl&aring;gsammast. I relationen med Fia finns en sm&auml;rtpunkt som&nbsp;Johan Kling avt&auml;cker med ett spr&aring;k som aldrig tar till &ouml;vertoner. Det skapar en sp&auml;nning och en romankonst som &auml;r mycket l&auml;sv&auml;rd.&rdquo;
<em>Bor&aring;s Tidning</em>

&rdquo;I likhet med Johan Klings tidigare ber&auml;ttelser &auml;r <em>Lycka </em>ett nedslag, en kort stund p&aring; jorden i d&auml;r vi f&aring;r sl&aring; f&ouml;lje med ber&auml;ttarjaget. En bagatell. Men som s&aring;dan biter den sig fast och &auml;r nog s&aring; angel&auml;gen i all sin skenbara enkelhet.&rdquo;
<em >SR Kulturnytt</em>

&rdquo;Man k&auml;nner igen Klings hj&auml;ltar efter tre romaner; de &auml;r stukade, ligger l&aring;gt och v&aring;gar knappt ta plats i sina egna liv. De &auml;r i r&ouml;relse p&aring; stadens gator men det &auml;r det urbana landskapet som betyder n&aring;got, husen, gatorna, ljuset, de gr&ouml;na oaserna, broarna som h&auml;nger d&auml;r &ouml;ver vattnet, inte den sociala tavla han kliver runt i.&nbsp;Hans huvudpersoner l&ouml;ser s&auml;llan de konflikter de hamnar i. I den meningen &auml;r de sv&aring;ra att hantera f&ouml;r en f&ouml;rfattare; i litter&auml;ra sammanhang &auml;r ju starka konflikter ett oumb&auml;rligt br&auml;nsle. Men Kling lyckas i st&auml;llet skapa en sorts &auml;reminne &ouml;ver en m&auml;nniskotyp som livet tenderar att misshandla.&rdquo;
<em>Dala-Demokraten</em>