Människan är den vackraste staden

Sami Said har radat upp ingredienserna v&auml;nskap, existentiell kris, v&auml;rldspolitik, poesi, fascism, nyfattigdom, humor, trots och desperation och h&auml;llt dem i en litter&auml;r fruktpress.&nbsp;<span >Resultatet &auml;r &auml;nnu ett kliv fram&aring;t i ett f&ouml;rfattarskap som b&ouml;rjar n&auml;rma sig Mare Kandres eller P O Enquists dovt kvillrande tassemarker.</span>

Expressen

Ett spr&aring;kfyrverkeri om v&aring;r tid.

Vi L&auml;ser

San Francisco &auml;r en sj&auml;lvutn&auml;mnd uppt&auml;cksresande fr&aring;n Afrikas horn, tillf&auml;lligt strandsatt i norra Europa. Pengarna &auml;r slut och gr&auml;nserna har st&auml;ngts. Tillvaron i det nya landet g&aring;r ut p&aring; att hitta ett s&auml;tt att ta sig vidare. Till skimret, till Amerika kanske.

V&auml;gen, den &auml;r ocks&aring; m&auml;nniskorna man tyr sig till. Manni som delar ut reklam och &auml;r beredd att utpl&aring;na sig sj&auml;lv i jakten p&aring; papper. Richard, f&ouml;re detta Hussein, som tror att m&auml;n i kostym &auml;r ute efter honom. Isol med ett vapen i v&auml;skan. Madam som sk&ouml;ter om parken p&aring; &ouml;n efter sin framlidna man.
Och Yei, v&auml;nnen som han tappat n&aring;gonstans p&aring; resan och &aring;terfinner igen.&nbsp;

<strong>Sami Said</strong>&nbsp;debuterade med <em>V&auml;ldigt s&auml;llan fin</em>&nbsp;(2012) och &auml;r nu tillbaka med en m&auml;sterlig roman fylld av liv och humor.&nbsp;

&nbsp;

Sami Saids tredje, gnistrande roman - en tragikomisk pikaresk med bultande samtidshj&auml;rta och ett spr&aring;k&auml;ventyr d&auml;r varje mening &auml;r en poetisk fulltr&auml;ff. Blir det Augustpriset? Jag siktar mot stj&auml;rnorna och h&aring;ller tummarna f&ouml;r San Francisco

M-magasin

Det &auml;r en gl&auml;dje att l&auml;sa honom. Romanen har ett t&auml;tt spr&aring;k att s&auml;tta bo i, jag som l&auml;sare vill flytta in f&ouml;r gott. Var och varannan mening b&auml;r p&aring; livsvisdomar och ordlekande humor och spr&aring;ket skiftar i tilltal: g&aring;r fr&aring;n poesi, till drama och vidare till action.

Sydsvenskan

Till romanens m&aring;nga f&ouml;rtj&auml;nster h&ouml;r att de allegoriska l&auml;sningarna aldrig helt tar &ouml;verhanden. Om och om igen tr&auml;nger sig en verklighet fylld av pengabrist, rasism och undantagstillst&aring;nd p&aring;. Men det som g&ouml;r romanen verkligt bra &auml;r att Sami Said v&auml;grar att ta st&auml;llning mellan det meningsskapande ekvilibristiska spr&aring;ket som allting silas genom och en mer &rdquo;realistisk&rdquo; bilden av v&auml;rlden.

G&ouml;teborgs-Posten