Arv och miljö

<blockquote>

en lysande bok om skuld och f&ouml;rlamande livsl&ouml;gner d&auml;r sanningen avt&auml;cks l&aring;ngsamt

<em>MMMMM / B&auml;st just nu i M-magasin</em>

<p ><span >N&auml;r jag sl&aring;r igen norska Vigdis Hjorths roman <em>Arv och milj&ouml;</em> &auml;r jag p&aring; samma g&aring;ng utmattad och upprymd. Det &auml;r den sortens text som l&auml;mnar mig med k&auml;nslan att det var precis s&aring; h&auml;r den m&aring;ste skrivas, med det h&auml;r spr&aring;ket, i den h&auml;r formen. /&hellip;/ Och vilken skicklig f&ouml;rfattare hon &auml;r, Vigdis Hjorth!</span>

<p ><span ><em>Svenska Dagbladet</em></span>

</blockquote> <p >&nbsp;

<em>"Att ingen av er n&aring;gon enda g&aring;ng har fr&aring;gat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg."
</em><span >S&aring; skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en h&auml;ftig diskussion om f&ouml;rskott p&aring; ett arv har blossat upp. De &auml;r fyra syskon, och f&ouml;r&auml;ldrarna har nu meddelat att de tv&aring; yngsta d&ouml;ttrarna ska s&auml;rbehandlas och f&aring; &auml;rva mer.&nbsp;</span>

Under br&aring;ket om arvet pulserar en l&aring;ngt mer sm&auml;rtande nerv. Det handlar om vem som blev &auml;lskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och r&auml;ttvisa. Tvisten s&auml;tter ig&aring;ng en kraftfull och ohejdbar r&ouml;relse, d&auml;r de hemligheter som pr&auml;glat familjen m&aring;ste avt&auml;ckas. Det &auml;r mer &auml;n tjugo &aring;r sedan Bergljot br&ouml;t med familjen, men nu kr&auml;ver hon f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen att bli lyssnad p&aring;. Det kr&auml;vs mod f&ouml;r att orka h&auml;vda sin version av en stelnad familjehistoria. Men bara genom att ber&auml;tta, och formulera &auml;ven det som &auml;r outh&auml;rdligt sm&auml;rtsamt att &aring;terv&auml;nda till, kan man komma vidare.&nbsp;

Vigdis Hjorths intensiva och medryckande roman om en kvinnas kamp f&ouml;r att f&aring; &auml;ga sin egen ber&auml;ttelse och de sv&aring;ra syskon- och f&ouml;r&auml;ldrarelationerna blev en sensation i Norge. Romanen har s&aring;lt i &ouml;ver 100 000 exemplar, &ouml;versatts till en rad spr&aring;k och nominerades &auml;ven till Nordiska r&aring;dets litteraturpris.

<blockquote> <p ><span >'</span><em>Arv och milj&ouml;'</em> &auml;r en oavl&aring;tligt engagerande roman, som inte g&aring;r att gl&ouml;mma n&auml;r man har l&auml;st den. Den kan beskrivas som en explosion, men en helt kontrollerad s&aring;dan. Den forts&auml;tter att verka i l&auml;saren, som alltid n&auml;r en oavvislig och s&ouml;nderslitande erfarenhet till slut blivit gestaltad.

<p ><em>Sydsvenskan</em>

<p ><span >Dess starka emotionella sanningar griper tag direkt, redan innan familjehemlighetens konsekvenser rullas upp: jag viker tidigt hund&ouml;ra efter hund&ouml;ra f&ouml;r att markera insikter, r&ouml;relse, formuleringar.&rdquo;</span>

<p ><span ><em>Dagens Nyheter</em></span>

<p ><span ><em>Arv och milj&ouml;</em> &auml;r en oerh&ouml;rt v&auml;lskriven roman, en roman med en sorts taktil k&auml;nsla - om en roman alls kan ha det. Sj&auml;lv har jag med blyerts skrivit bland annat s&aring; h&auml;r i boken: m&aring;leriskt, talspr&aring;ksfl&ouml;de, febrighet, psykoanalys. F&ouml;r Vigdis Hjorth jobbar med rytm. Hon har kapitel som kan vara tv&aring; rader, hon skriver som med pensel n&auml;r hon f&aring;ngar ett v&auml;der, en plats.</span>

<p ><span ><em>Kulturnytt i P1</em></span>

<p ><span >B&auml;sta bok jag l&auml;st p&aring; &aring;r och dar</span>

<p ><span ><em>Sandra Beijer</em></span>

</blockquote>